Text-tv sidan 336 är en fröjd att vila ögonen på just nu. Liverpool ligger tvåa i Premier League. Det känns så förbaskat bra.
Jag skrev en krönika inför säsongen där jag uttryckte mina förhoppningar om att Liverpool skulle kunna sluta fyra i ligan, och därmed återigen få spela i Champions League (där vi hör hemma) och skänka oss supportrar en rejäl skvätt framtidstro, vilket vi inte blivit överdoserade med de senaste åren.
Det har nu gått 16 omgångar av ligan. Liverpool är bara två poäng bakom serieledande Arsenal. Vi ligger före Chelsea och Manchester City. Vi ligger långt före Manchester United. Och det är fullt välförtjänt.
Mina förhoppningar om att nå en topp fyra-placering har förvandlats till något ännu bättre. Nu tror jag verkligen på att världens finaste fotbollsklubb kan fixa vad som var det huvudsakliga, men allt annat än lätta, målet den här säsongen.
Det definitiva kvittot på att Brendan Rodgers har något riktigt bra på gång fick jag i söndags. Liverpool – utan skadade stjärnduon Daniel Sturridge och Steven Gerrard – fullkomligt körde över Tottenham på bortaplan.
5–0 är siffror som säger allt. Det värmde i hela hjärtat att se Liverpool spela ut Tottenham på det sättet de gjorde. Få lag, om ens något, kommer att vara i närheten av det på Hotspurs hemmaborg White Hart Lane 2013/2014.
Jag tänker inte försöka ge mig på någon analys á la Sportbladets Erik Niva eller Kalle Karlsson om vad som är de stora nycklarna till Liverpools delikata poängskörd, den expertkunskapen besitter jag inte.
Däremot vill jag lyfta fram tre spelare (kunde ha valt många fler) som jag tycker ska ha en extra hyllning här på Västerviks-Tidningens sportsidor.
1: Simon Mignolet. Pepe Reina var på väg att bli lite av en ikon på Anfield. Han blev tyvärr sämre och sämre på slutet, och nu saknas han inte ett dugg. Belgaren Mignolet visade sig bli ett tydligt uppköp och inger betydligt mer trygghet mellan stolparna. Att han inte är lika bra med fötterna som Reina skiter jag i, det är inte med fötterna en målvakt ska glänsa.
2: Jordan Henderson. Den 23-årige britten värvades från Sunderland sommaren 2011 som en stortalang som hade gjort debut i Black Cats A-lag som 18-åring och blivit utsedd till klubbens bäste unga spelare två år på raken. I Liverpool var han sedan under all kritik – och fick med det utstå massiv kritik. Henderson visade prov på bra psyke, Liverpool visade prov på tålamod och den här hösten, vi såg tendenser redan i våras, har Jordan varit lysande på mittfältet. Han är inte den som glänser med briljant teknik. Men han springer, vinner boll, springer ännu mer, täcker ytor och gör enorm nytta för Liverpool. Har han rent av ligans bästa lungkapacitet?
3: Luis Suarez. Vad ska man säga? Finns det ens ord till att beskriva vilken fantastisk fotbollsspelare uruguayanen är? Tillåt mig testa i alla fall. 17 mål och ledning i skytteligan – trots att han missade de fem första ligamatcherna på grund av avstängning. Suarez målsnitt är 1,54 per match. Det är galet, hysteriskt och fullständigt underbart. Motståndarna blir rädda bara om Suarez tittar mot straffområdet. Just Suarez kan komma att bli tungan på vågen som gör att säsongen slutar i glädjens tecken.
Jag vet, det är ohyggligt lång väg kvar att vandra av pågående ligasäsong. För att vara exakt: 22 omgångar.
Men jag har fått tillbaka min tro.
En plats bland de fyra bästa känns fullt rimlig.
Ligatiteln tar vi nästa säsong.