Italienare sörjer publikförbud: "Allt borta"

Milanos Giuseppe Meazza-stadion, även kallad San Siro, är låst och stängd. Inifrån den annars högljudda arenan hör man endast svalor skrika.

När provinsen Lombardiet i norra Italien stängde ner och utegångsförbud infördes den 8 mars så upphörde inte bara möjligheten att gå och se på matcherna, det var även omöjligt för lagen att träna under mer än tio veckor innan restriktionerna lättades den 19 maj.

Men nu är smittan under någorlunda kontroll och i helgen startar den italienska ligan inför tomma läktare.

– Vi bor 20 minuter bort med cykel men brukar ändå ta oss hit för vi gillar energin här, och så är det tomt på folk så man får spela ifred, säger vännerna Alessandro och Alessandro som använder den tomma asfaltytan utanför stadion för att sparka lite boll.

"Fotboll en religion"

På den närbelägna sportbaren Mind the Gap sitter Sara Padovani och tar en öl med vännen Jacobo Stefanini. De är båda Intersupportrar och tycker att det är mycket tråkigt att inte kunna gå på matcherna.

Baren som i vanliga fall är stökig och högljudd ser nästintill tom ut på grund av det obligatoriska avståndet på 1,5 meter mellan gästerna.

– Här i Italien är fotboll en religion, att vara utan det känns riktigt tungt, säger Sara Padovani med en suck.

Hon hann inte använda sitt säsongskort för italienska Serie A många gånger innan Milano stängde ner den 8 mars.

– Det var pengar i sjön. Men jag är glad att den sista matchen jag såg, den 9 februari, åtminstone var Milanoderbyt mellan Inter och Milan.

Sitter utanför tom stadium

Hon har gillat Inter sedan barnsben, och det var på en av matcherna hon träffade Jacobo. De två vännerna har haft en tuff vår utan sporten de älskar.

– Att inte kunna gå på matcherna är tufft, det är över huvud taget inte samma sak att se det på tv, säger Sara.

– Skriken, kramarna när man gör mål, gemenskapen, allt det där är borta.

Och kanske av goda skäl. Champions League-matchen mellan Atalanta och Valencia den 19 februari på San Siro har pekats ut som ett superspridartillfälle i staden och tusentals fall har kunnat härledas direkt till matchen.

Jacobo var själv där och arbetade som volontär på arenan, något han gör flera gånger i veckan i vanliga fall.

– Jag skäms för att erkänna det men jag hade faktiskt feber den dagen. Men det var innan feber var farligt, jag tog en Alvedon och gick dit ändå. Jag kan inte släppa tanken på att jag kanske bar på viruset för jag skakade hundratals händer den dagen, säger han.

Hoppas på hösten

När utegångsförbudet hävdes i maj var det första vännerna gjorde att åka till San Siro för att gå en promenad utanför stadion.

– Det kändes fint att vara där trots att den är stängd, säger Jacobo som varje vecka tar bilen till stadion för att lyssna på gamla matcher på bilradion och drömma sig tillbaka.

Sara hoppas att matcherna ska öppna för publiken igen till hösten.

– Kanske till september, om smittan fortsätter att minska som den gör nu och vi inte upplever en andra våg, jag hoppas verkligen det, säger hon.

– Fotbollen förändras ju ständigt. Tänk bara efter Hillsborougholyckan, det har ju ändrat rutiner och hur man bygger stadion i hela världen. Jag tror man kommer hitta sätt att anpassa sig till det här också.