Ishockeyn - en mansvärld
En diskussion om etik och moral inom ishockeyn.
Anna Ekelund och Ulrika Blomé är drivande krafter i ungdomssektionen. De sysslar med allt som rör barn- och ungdomsverksamheten, från att lägga isscheman till att ordna ledarutbildningar.
Foto:
- Det är en mansvärld, säger Anna Ekelund och skrattar torrt.
Ulrika Blomé instämmer.
- I den här miljön blir de manliga normerna mycket påtagliga, säger hon.
De berättar att det till en början var svårt för dem att ta sig in i organisationen. Att de möttes av en hel del motstånd, dåliga attityder och kommentarer som "tjejer kan ingenting om hockey". I början upplevde de också att man inte riktigt lyssnade på dem. Nu är det dock mycket bättre.
- Men vi har fått jobba hårt för att bli accepterade, säger de.
De håller med styrelseordföranden Magnus Nilsson som anser att det behövs fler föräldrar som engagerar sig, och kanske framför allt mammor. Men den egna erfarenheten gör att de har full förståelse för att många mammor nog drar sig för det. Förmodligen känner de sig osäkra och vågar inte, tror Anna Ekelund och Ulrika Blomé.
Anna Ekelund arbetar till vardags på fängelset i Västervik, vilket också är en minst sagt mansdominerad arbetsplats. Hon är således van att vara ensam kvinna.
- Dessutom har jag tre söner, berättar hon.
Ulrika Blomé jobbar i vården, som i motsats till fängelset är en kvinnodominerad arbetsmiljö.
- Jag märker ju i mitt yrke att det är väldigt positivt när det finns både män och kvinnor på en arbetsplats.
För på en arbetsplats med både män och kvinnor blir språket annorlunda, råa uttryck minskar liksom också fördomsfulla yttranden om det andra könet. Därför är det viktigt att det finns en kvinnlig närvaro också i hockeyrörelsen anser hon.
Det är ju ingen tvekan om att det ofta ingår könsord och råa skämt i ishockeyns jargong. Men dåliga attityder och jargonger ser man överallt i samhället, menar de.
- Det är en tuff sport. "Mycket bonka på och smälla till", säger Ulrika Blomé.
Men Anna Ekelund och Ulrika Blomé tycker inte att idrottsrörelsen ska pekas ut som syndabock för problem som ju förekommer i hela samhället. Däremot anser de att idrottsrörelsen är en bra plats att arbeta med fostrande frågor på.
- Idrottsrörelsen utgör ett bra forum för att fostra och forma barn och ungdomar, säger Ulrika Blomé.
Anna Ekelund och Ulrika Blomé är drivande krafter i ungdomssektionen. De sysslar med allt som rör barn- och ungdomsverksamheten, allt från att lägga isscheman till att ordna ledarutbildningar och mycket mer. Anna Ekelund som är ordförande i ungdomssektionen, sitter även med i VIK:s styrelse.
I likhet med Peter Hagbergh, Lars Övling, Magnus Nilsson och Gunnar Johnsson (i tidigare artiklar) tycker de att ledarskapet är av central betydelse för verksamheten, och är grundläggande när det gäller att komma tillrätta med problem som dåliga attityder och jargonger.
VIK har en stor fördel av att ha tillgång till Lars Övling som är psykolog och involverad i utbildningen av ledarna. Han ger hjälp och vägledning till dem, och är ett bra stöd tycker de. Utbildning av ledarna framhåller de som viktigt, och något som klubben bör prioritera.
Anna Ekelund och Ulrika Blomé berättar att det i VIK hålls så kallade ledarmöten för tränarna en gång i månaden. På dessa diskuteras saker som inträffat, och som man kanske är osäker på hur man ska hantera. Meningen är att lyfta fram problem, diskutera dem och ge varandra råd.
En ständigt pågående diskussion kring vad som är rätt och riktigt tror de är nödvändig. De menar också att det är av primär betydelse för barn och ungdomar att påminnas om behovet av självreflektion.
- Man måste bli medveten om och fundera över det egna beteendet, säger Ulrika Blomé.
Ett problem som Ulrika Blomé tar upp är att äldre spelare i VIK:s A-lag, tränare och ungdomsledare många gånger inte riktigt inser att de yngre ser upp till dem och tar efter saker som de säger och gör.
- De är ofta omedvetna om vilka förebilder de faktiskt är, säger hon.
Det är också viktigt att verkligen försöka leva som man lär.
- Man kan som ledare inte förmana ungdomarna och till exempel säga att de inte ska snusa, och sedan rakt framför näsan på dem lägga in en stor prilla, säger Ulrika Blomé.
Anna Ekelund och Ulrika Blomé tror att det är bra att ha en skriftlig policy för verksamheten. VIK:s måldokument Från Hockeyskolan till J-20, eller Den Röda Tråden, är relativt nytt. Det sammanställdes och trycktes för ett drygt år sedan, och är ett bra stöd i arbetet tycker de.
Så jobbar vi med nyheter