Inga gränser finns för David

I hela sitt liv har David Lega varit handikappad, men det är inget han deppar för.
? Jag har aldrig varit deprimerad för att jag inte kan gå, säger David Lega.
? Jag kan inte sakna något jag aldrig har gjort, för jag vet inte vad jag har missat. Jag har aldrig spelat fotboll eller klättrat i träd.
David som tillhörde simlandslaget under sju år, 1993?2000, gästade i går Västervik. Ett mycket uppskattat besök skulle det visa sig.
På eftermiddagen besökte han Idrottsskolan för barn med funktionshinder. Där utmanades han bland annat i bordtennis. Senare på kvällen höll han en mycket intressant föreläsning på Bryggaren.
David har ett mycket ovanligt handikapp. Han har inga muskler i armarna och bara 30 procent styrka i benen. Det innebär att han inte kan greppa någonting med sina fingrar.
Trots sitt handikapp drar sig inte David för att prova på saker. Han har bland annat genomfört Göteborgsvarvet, en halvmaraton. Även om han tycker det är det dummaste han har gjort.

När David föddes klassades han som invalid, men han har hela tiden visat att det går att tänja på gränserna. Läkarna sade vid födelsen att David aldrig skulle kunna sitta upp.
Vid två halvt års ålder satt David upp och när han var sex år kunde han sätta sig upp själv från liggande läge.
I och med att David inte kunde använda fingrarna har han tränat upp finmotoriken i tårarna på ett imponerande sätt.
? Jag gör allt med tårarna förutom när jag skriver med mitt namn, det gör jag med munnen, säger David. När jag använder datorn sätter jag ner tangentbordet på golvet och skriver med tårarna.
David visade också hur lätt det är att pläddra i ett kollegieblock med tårarna samt riva ur ett papper och vika det.
Namnet skriver han alltså med munnen och det är många som skulle vara avundsjuka om de kunde skriva lika snyggt med fingrarna.
? Enda nackdelen att använda munnen är att pastellkritorna smakar skit och att jag blir halvblind när jag skriver namnet på en over-head.

David har hela tiden glimten i ögat och bjöd på många skratt när han berättade några av alla dråpliga situationer som han har råkat ut för.
En av de vanligaste frågorna David får är varför han alltid är så glad.
? Jag är 31 år och får applåder när jag skriver mitt namn och det är bra för självförtroendet. Man trivs med att känna sig duktig.
David påpekade att vi måste sluta jämföra oss med varandra med hela tiden,vi tävlar mot varandra hela tiden oavsett om det är i skolan, jobbet eller träningen.
? Varje människa trivs med att vinna. Det gäller att sätta upp realistiska mål som man vet att man kan nå till slut.
? Livet är mer än ett mål, vad händer när man är på toppen. Jag ser livet som ett hjul och ju flera ekrar man har ju flera motgångar kan man ta.

Simkarriären inledde David som 12-åring, åtta år senare debuterade han i landslaget.
Från början var inte landslaget målet, utan se hur långt David kunde utveckla sig själv.
David var klassad i klass I, den klassen där de svårast handikappade tävlar. I paralympics blev det ingen klass I på grund av få deltagare. Därför fick David tävla i klass II, alltså mycket tuffare motstånd.
I Atlanta kom han bland de åtta bästa i varje gren. För den bästa insatsen utsågs han till bästa utövare av alla deltagare. I Sydney gjorde han sitt livs lopp när han kom på 13:e plats på 50 meter frisim.
? Jag hade aldrig tränat bättre inför Sydney och trodde på en framskjuten placering, men jag glömde bort en sak och det var att motståndarna hade tränat lika hårt, konstaterar David Lega med ett leende, som avslutade på följande ord:
? Utgå från dig själv och ge beröm.

Inga gränser finns för David

Han ser positivt på livet och gillar på prova på olika saker.