Idrottens brevlådaJag är bestört men inte förvånad över VFF:s planer
Tyvärr är i stort sett hela föreningslivet hårt drabbat av samma problem. Det är oftast ett fåtal personer som får dra hela lasset.
Varför är det då på detta vis? Jag ger här några tänkbara orsaker:
1. Föreningarnas ekonomi är i dag mycket bekymmersam. Detta har flera orsaker, men några är att bidragen från kommunen i stort sett helt upphört, traditionella inkomstkällor som lotterier är i stort sett utraderade. Mycket beror på det stora spelutbud som staten tillhandahåller, vilket gör att lottköparna lägger sina pengar på "miljonchanslotterier".
Vidare har företagens sponsorpengar, (stödpengar), till idrottsföreningarna fått konkurrens av flera aktörer än tidigare. Nu sponsras kulturarrangemang, skolor, och andra verksamheter på ett sätt som var helt främmande för några år sedan. Därför är det i dag svårare att få sponsorpengar till verksamheter som inte ger något tillbaka till sponsorn, mer än goodwill.
Detta gör att alltfler personer är tveksamma att ställa upp i styrelser, eftersom det största arbetet får läggas på att få inkomster till föreningen.
2. Föräldrarnas engagemang är, med några undantag, helt obefintligt i dag. När det gäller ungdomsidrotten ses det närmast som en perfekt barnpassning. De flesta föräldrakontakter man får, är när de klagar på de höga medlemsavgifterna. Vill man ha hjälp med resor till bortamatcher är det endast ett fåtal föräldrar som har tid att ställa upp. Det blir samma visa här som med de förtroendevalda, att en liten klick får dra hela lasset.
3. Spelarnas engagemang för hela föreningen är i stort sett helt borta. Skall man ha något inkomstbringande arbete i föreningen, så är det så att ju äldre spelarna blir, ju mindre hjälp får man av dessa. Däremot ställs det ofta krav från framförallt seniorer att få nyförvärv och dyra tränare till sitt lag. När sedan nyförvärven tar en plats i laget, flyttar gärna den spelaren som blir sidsteppad till annan föreningen. Det är enklare än att försöka bli bättre och återta sin plats i laget.
4. Förr var det ofta så att seniorspelare hjälpte till i ungdomsverksamheten och sedan fortsatte som ledare, när den egna aktiva karriären var över. Med detta fick man en kontinuerlig rekrytering av ledare till ungdomsverksamheten. I dag är det sällan någon seniorspelare som har tid att lägga ner mer än till sina egna träningar och matcher.
Förhållandet är detsamma när man försöker att få aktiva seniorer till förtroendevalda poster. Numera är det oftast så att när en spelare slutar sin aktiva karriär, så återkommer han eller hon inte till föreningen, förrän de egna barnen börjar och då blir oftast engagemanget lika som under punkt 2 ovan.
Jag vill med dessa rader påpeka att det som VFF gett uttryck för är ett oerhört stort problem i många föreningar. Jag är mycket bekymrad för föreningslivets framtid, men hoppas fortfarande på att det på något sätt skall lösas.
Idrotten är i dag lika viktig som någonsin, med tanke på alla faror och frestelser som finns runt hörnet i samhället. Därför måste det till krafttag från alla berörda om inte idrotten skall utplånas.
Till Er alla som är föräldrar, spelare, kamrater eller intresserade av att idrotten skall fortleva vill jag ge följande uppmaning:
Ta kontakt med någon i "Din" förening och tala om att Du är intresserad av att hjälpa till med något i föreningen. Är vi många som arbetar i föreningen, behöver var och en inte dra så stort lass!
Så jobbar vi med nyheter