"Hockeyskandalen - ett samhällsproblem"
Diskussionen har fått många att ställa sig frågan: är det här ett idrottsproblem, och är det ett problem som är särskilt utmärkande för ishockeyn? Vad beror i så fall en bristande moral på, och vad kan och bör man göra åt problemet?
VT har kontaktat ett antal personer med erfarenhet från hockeyrörelsen på lokal nivå, men också en representant för spelarfackets riksorganisation, och samtalat med dem om dessa frågor. Det är VIK:s styrelseordförande Magnus Nilsson, psykologen Lars Övling, ungdomstränaren Gunnar Johnsson, Anna Ekelund och Ulrika Blomé från ungdomskommittén och Sico:s Peter Hagbergh.
I en serie artiklar finns det möjlighet att ta del av deras synpunkter. Först ut är Lars Övling som bland annat varit engagerad i VIK:s utbildning av ungdomsledarna i klubben och Peter Hagbergh som är sekreterare och informationsansvarig i spelarfacket Sico.
Båda två är helt överens om att diskussionen är viktig och välbehövlig.
Peter Hagbergh medger att machoattityder är ganska utbredda inom idrotten, men han tycker inte att det är typiskt för ishockeyn eller idrottsrörelsen i stort.
? Problem av det här slaget förekommer i alla subkulturer, säger Peter Hagbergh.
Peter Hagbergh menar att idrottsrörelsen ? liksom skolan ? har ett fostrande ansvar, med tanke på att så många barn och ungdomar ägnar sin lediga tid åt idrotten. Det som brister i dag är många gånger ledarskapet, och därför måste den främsta satsningen nu bli på att förbättra kvalitén på det.
? Vi måste göra stora ekonomiska satsningar på att utbilda duktiga ledare. Dessutom finns alldeles för få goda förebilder inom ishockeyn, säger Peter Hagbergh.
Några konkreta förslag på åtgärder för att lyfta fram frågor som etik och moral inom hockeyn kan han ännu inte ge, för så långt har spelarfacket inte kommit i arbetet än. Men Sico har just tillsammans med Svenska Ishockeyförbundet och Hockeyligan påbörjat ett samarbete kring de här frågorna. Till en början kommer de att ta kontakt med ? och hämta information från ? medlemmarna för att skapa sig en bild av vilken kännedom de har kring frågor som rör etik och moral.
? En grupp ska tillsättas som särskilt ska arbeta med det här, förklarar Peter Hagbergh.
Lars Övling anser att ungdomsledarna behöver bli mer personliga i sin coachning. Traditionellt riktas coachningen till laget som helhet och det behöver förändras. Tränarna måste se varje individ, menar han.
? På så sätt blir det lättare att stödja individen men också att stävja och konfrontera ett dåligt beteende.
När det gäller ledarskapet tror inte Lars Övling att det finns några färdiga lösningar på hur det bör se ut, eller hur man ska vara som ledare.
? Jag tror framför allt det är viktigt att hitta sitt eget ledarskap. Om man ska kunna stå för något måste man först ha hittat sina egna värderingar. Som ledare krävs det att man jobbar med sig själv, för då blir det lättare att hantera problem som uppstår. Vet man var man står blir det lättare att diskutera och att ta en konfrontation. Ungdomar utmanar ju ofta värderingarna. Det hör liksom till. Och då är det viktigt att vara tydlig och klar över vad det är man förväntar sig som ledare.
Lars Övling håller med om att jargonger är ett vanligt fenomen i flera sammanhang.
? Det uppkommer nästan alltid i ensidiga, och kanske framförallt enkönade, konstellationer, säger han. Och hockeyn på nationell nivå har kommit att betona ?machostuket?, det har blivit som en slags tradition.
Debatten som uppstått är nyttig tycker Lars Övling, men vill samtidigt understryka att han tycker det är sorgligt att den kom till stånd på bekostnad av tre människor som brutalt hängts ut och på förhand dömts i medierna. Detta utan att någon vet vad som egentligen hände, det vill säga om de har gjort sig skyldiga till något brott eller inte. Men det är ju ingen tvekan om att de uppträtt felaktigt, menar han.
Lars Övling tror att moraliska problem av det här slaget i mångt och mycket beror på en rädsla att diskutera frågor som rör etik och moral, och vad som är rätt och fel. Att våga diskutera frågor kring värderingar och etik är en moralisk fråga i sig, menar han.
Han tycker att det är viktigt att jobba med värderingsfrågor inom idrottsrörelsen och att prata om hur man uppträder gentemot varandra. Det behövs en tydlig policy för hur man ska uppträda, vilket de flesta ? om inte alla ? hockeyklubbar också har.
? Sedan är det förstås en sak att ha en sådan nedskriven, och en annan att efterleva den. Och där har ledningen ett stort ansvar att leva som man lär.
Ett problem som Lars Övling tycker sig se är att människor allt för sällan vågar konfrontera varandra.
? Det är viktigt att ifrågasätta ett tveksamt beteende. Man måste våga konfrontera dåliga jargonger och attityder. Och dessutom reflektera över det egna beteendet och ställa sig frågan: ska vi hålla på så här?
Liksom Peter Hagbergh tror inte heller Lars Övling att problemet med en bristande moral är mer utmärkande inom idrotten än inom andra sammanhang. Det är ett samhällsproblem.
Förmodligen har det att göra med en normupplösning som sker i samhället. Tidigare var kyrkan med dess normer och etiska regler en stark kraft, men så är inte fallet längre. Nu är det upp till individen själv att avgöra vad som är rätt och fel. Därför är det extra viktigt att våga hålla diskussionen levande, så att man inte lämnas ensam med detta. Tyvärr skyggar många för en sådan diskussion, menar Lars Övling.
? Det finns en rädsla i samhället för den här dialogen. Man är rädd att uppfattas som moralist. För föräldrar är det oerhört viktigt att våga föra en dialog med sina barn om vad som är rätt och fel. Men många gånger saknas dessvärre det modet.
Så jobbar vi med nyheter