- Ja egentligen ska vilken idiot som helst kunna rida Islandshäst efter en stund, säger hon med glimten i ögat. Jag känner mig lite lugnare. Tills Bergholtz berättar om att Islandshästen är världens starkaste häst. Den har också kallats "Femväxlad turbo", "Det nordiska fullblodet" och "Den gudomliga hästen". Beskrivningarna av den mytomspunna och exotiska islandshästen är många och vittnar om något alldeles extra. Något gudomligt. - Ni kommer få se sedan att de skimrar. De har en rejäl karisma, säger hon och ler stolt. Det har gått 30 år sedan Nina Bergholtz fastnade för Islandshästar. Det var kärlek vid första ögonkastet. Då var det hästen Sómi som gällde. Nu heter den stora stjärnan Tenor. En fux, 1.43 meter i mankhöjd, 15 år och en van vinnare. Den vackra och duktiga hästen har givit Bergholtz en nytändning i karriären. - Jag hoppas på att Tenor ska kunna ta mig tillbaka till landslaget, men det är mycket tufft, säger hon. Hon vet. Åtta år i landslaget har det blivit. Men efter han hon och Tenor blivit sexa på SM 2007 i speedpass och sexa även i år på 150 meter passlöp så har de närmat sig landslaget.
- Här står Ferrarin, säger hon stolt och visar upp Tenor.
Det är en riktig stjärna det märks.
Han vänder blicken mot fotografens kamera direkt så Alice Timander hade varit stolt. Han verkar gilla kamerablixtarna. - Nu ska vi till volvon. Din häst. En liten lurvig sak, säger Bergholtz. Låter ju tryggt. Volvo har jag ju kört. Lurvigt låter också bra. - Här är Indy! Hästen ser mer ut som hårdrockslegenden Dee Snider på steroider med det hårdrockslånga håret. Är inte lika lugn längre. - Det är som att köra en volvo sitta i en fåtölj om det blir en ren tölt, lugnar Bergholtz. Jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Kollar med Bergholtz man Mikael om han testat. - Jag har bara prövat det där en gång, säger han och lämnar stallet. Innan jag hinner få svar på varför har jag en hjälm på huvudet och Dee Snider framför ansiktet. Ingen återvändo. Minns att Bergholtz berättat om att hästarna ska kunna gå i fem olika gångarter. Tölt, skritt, galopp, trav och flygande pass. Frågar om det är lätt att komma in i den högsta farten, flygande pass. - Vissa ryttare kan lyckas, men det är svårt, säger Lina Pettersson som är med och sköter hästarna tillsammans med Kajsa Lönn. Väl upp på hästen tar jag mig an tölt med skräckblandad förtjusning. Någon fåtölj är det inte tal om. En hård puckelpist mera. Hakan åker upp och ned som om jag stått ute i minus 20 en hel dag. Bergholtz verkar tycka att det är kul i alla fall. Men så sparkar jag lite i sidan på Indy och får svar direkt. Då blir det en annan känsla. Bitvis sitter jag skönt som i fåtöljen hemma. Plötsligt är jag ifatt Lina och hästen Raggsockan framför mig i ledet. De verkar närmast uttråkade av det låga tempot, men själv tycker jag att det går undan. Självförtroendet växer. Ler brett. Bergholtz får mer eller mindre dra mig av hästen när det är dags för henne att förberereda sig för ridskolan som hägrar. Det är något visst med Islandshästar. Jag kommer definitivt prova igen.