Gatorna är täckta av snö. Det är minusgrader. Jag använder fortfarande vantar och vinterjacka.
Speedwaysäsongen känns långt borta.
Tur då att den svenska Elitserien inte drar igång förrän 7 maj – då ska förhoppningsvis den älskade våren vara igång på allvar.
På natten mellan fredag och lördag, svensk tid, smygstartar årets VM-serie för att sedan köra den andra deltävlingen om en knapp månad i Polen. Även i år inleds kampen om VM-medaljerna i Nya Zeeland.
För första gången på länge har Västervik Speedway ingen förare i startfältet. Annat var det 2008 då klubben hade fyra stycken med: Tomasz Gollob, Bjarne Pedersen, Niels-Kristian Iversen och Chris Harris.
Nog med fakta. Jag kan konstatera direkt att årets startfält är minst lika intressant som i fjol. Förutom några givna bottenkandidater är det också härligt svårtippat om topplaceringarna. Min känsla är att det nästan kan sluta hur som helst mellan platserna 1–10.
Efter noggrann analys och övervägning med mig själv har jag kommit fram till att VM-serien 2013 slutar på följande sätt:
1) Emil Sajfutdinov, Ryssland
– Jag har trott stenhårt på den snabbe ryssen i ett par år. Jag ändrar mig inte. Har farten som krävs för att bli bäst. Och visst vore det läckert med en världsmästare från Ryssland.
2) Chris Holder, Australien
– Kan mycket väl försvara guldet. Tror inte att han lider nämnvärt av att vara den jagade – snarare tvärtom. Cool inställning till sporten.
3) Jaroslaw Hampel, Polen
– Jag led med Hampel när han blev skadad förra året. En stilåkare som jag tror kommer ta VM-guld någon gång. Kanske redan 2013.
4) Nicki Pedersen, Danmark
– Det är härligt att dansken är tillbaka i det absoluta toppskiktet. En vinnarskalle utan dess like som inte lämnar någon oberörd.
5) Niels-Kristian Iversen, Danmark
– Magnifik i seriespeedwayen i fjol. Det är annat i VM-serien, men Iversen kommer hantera det utan problem. Får stor nytta av att ha rutin från VM 2006 och 2008.
6) Greg Hancock, USA
– Den evigt unge Hancock är fortfarande hungrig. En hunger som med amerikanens stabilitet kommer generera en bra slutplacering.
7) Antonio Lindbäck, Sverige
– Världens ojämnaste toppförare? Jag säger inte emot. Jag säger också att "Anton" är mogen för andra raka året bland topp 8 – mycket tack vare de ljusa stunderna som kommer bli fler till antalet.
8) Darcy Ward, Australien
– Underbarnet blir en härlig färgklick i VM. Första säsongen där är alltid tuff, men Ward kopierar landsmannen Holders bedrift och klarar en topp 8-placering under debutåret.
9) Tomasz Gollob, Polen
– Någon gång måste "Mäster Gollob" sjunka. Kan vara dags i år. Trots megarutinen borde avsaknaden av körning i Sverige bli dyrbar.
10) Andreas Jonsson, Sverige
– Efter silvret 2011 föll han – till min förvåning – pladask i fjol. Står inför ett vägskäl nu. Jonsson får gärna överraska mig med en ny medalj.
11) Martin Vaculik, Slovakien
– Kul med en slovak i VM. Och ambitiöse Vaculik är värd det. Kommer att ställa till det för stjärnförarna i flera deltävlingar. Vann en deltävling 2012 när han ersatte Hampel.
12) Fredrik Lindgren, Sverige
– Nej, "Fast Freddie" går en tuff säsong till mötes. Har ännu inte det sista som behövs för att etablera sig i den absoluta toppen.
13) Matej Zagar, Slovenien
– Den gode Zagar kommer att blixtra till i vissa heat. Men han kan glömma en plats bland de åtta främsta.
14) Krzysztof Kasprzak, Polen
– Gör sin andra sejour i finrummet. Den kommer inte bli längre än ett år den här gången heller.
15) Tai Woffinden, Storbritannien
– Fick Storbritanniens patenterade wild card som tidigare har gått till Harris. Kommer Tai inte sist har han gjort det godkänt.