17 barn, i åldrarna tre och ett halvt till sju, fanns på plats när Westerviks Tennisklubbs lekisgrupp hade julavslutning i Stefanhallen.
Racketerna och de mjuka tennisbollarna såg lika enorma ut i barnens händer som deras leenden gjorde i ansiktet. Söndagar har utan tvekan varit veckans höjdpunkt för många.
Efter uppvärmning och stafett var det dags för spel där föräldrarna fick vara med den här gången. Femåriga Alma Hillung siktade och tog i för fulla muggar när hon slog bollen mot sin mamma som stod på andra sidan nätet.
- Det är roligast att spela och jag vill hålla på med tennis jättelänge, säger hon och petar undan håret från mungipan.
Mats Lindström är, tillsammans med två andra, ledare för tennislekis och verkar tycka att det är minst lika roligt som deltagarna.
- Ja, vi gör ju det här för att barnen ska ha kul så allt är lekbetonat och övningarna går ut på att kasta boll och pricka, mest för att få in bollkänslan. Sen tränar vi givetvis grundslagen, både forehand och backhand, också. Vill man sen gå vidare efter det här så blir det tennisskola där det är färre barn i varje grupp.
Ser du några framtidstalanger i gruppen?
- Det är långt dit, men absolut. Alla är jätteduktiga och många har mycket boll i sig och kan bli riktigt bra, säger Mats.
Innan julfikat dukas upp avslutas träningen med allas favoritövning. Mats ska försöka pricka barnens fötter medan barnen gör sitt bästa för att hoppa undan. Stefanhallen blir fylld av skrik blandade av panik, adrenalin och glädje, samt härligt och äkta barnskratt.
- Det är ingen risk att man glömmer att köra den här leken för de frågar efter den hela tiden, säger Mats.
När hinken med bollarna är slut och barnen kan andas ut tackar de sin ledare artigt genom att skaka hand, precis som efter en tennismatch, innan de små tennisskorna trippar vidare mot pepparkaksburken.