Fred har 25 barn

I ett halvt sekel har Fred Fransson representerat Gunnebo Skytteförening.- Det har varit 52 underbara år av trevlig kamratskap, säger han om sin andra familj.

Fred Fransson visar upp k-pisten som gett honom både ädla medaljer och fina minnen.

Fred Fransson visar upp k-pisten som gett honom både ädla medaljer och fina minnen.

Foto: Ellen Kindstrand

Sport2009-10-28 00:00
Fred Fransson, 79, är född och uppvuxen i Kråksmåla, en liten by två mil norr om Högsby. 1956 flyttade han och hustrun till Gladhammar för arbetets skull och ett år senare blev han medlem i Gunnebo Skytteförening (tidigare Gladhammar). Trots en inopererad hjärtklaff och en ny höft är Fred fortfarande aktiv. - Jag instruerar inte längre, men skjuter luftgevär och tävlar i k-pist. Dessutom har jag suttit i styrelsen i 42 år och är ansvarig för bingolotterna, berättar han sittandes vid vardagsrumsbordet. På väggarna hänger medaljer och tavlor som Fred vunnit genom åren och vitrinskåpet är fyllt med segerpokaler och andra troféer. - Ja, jag brukade väl skjuta ganska bra, men jag har haft en del tur också, säger 79-åringen ödmjukt. - Det roligaste priset fick vi på 90-talet när vi tävlade i lag-SM för veteraner och kom trea, och det finaste jag har fått kom samma decennium då jag tilldelades ett hederspris på SM. Börje Karlsson, 66, är en god vän och klubbkamrat. Han berättar att Fred har varit väldigt drivande inom föreningen, speciellt med ungdomarna. - Han tog med mig på tävlingar redan när jag var liten grabb och hjälpte till med allt och alla. Vi har kämpat många år ihop, säger Börje. - Ett härligt minne är när jag äntligen lyckades vinna över honom och ta hem vandringspriset. Fred har alltid varit ekonomisk och använde sig av hemvärnsammunition ibland. I det avgörande tävlingsmomentet hörde jag hur det small till i ladugården 50 meter bortanför skottavlan. Då var segern min, skrattar han. Fred blir rörd när han tänker tillbaka på sina skytteminnen, men även när dagens drygt 25 ungdomar i Gunnebo Skytteförening nämns rinner en tår nerför kinden. - De är så duktiga, speciellt i luftgevär. Det är fantastiskt roligt att se dem utvecklas och jag har ju lärt känna alla genom åren. De är som mina barn och när folk kommer fram och pratar med en på stan känns det som att man har gjort någonting bra. - Ungdomarna är mina förebilder helt enkelt. Förutom 25 barn i föreningen har Fred två egna; Thomas och Anneli. - Thomas sköt när han var liten och vann några tävlingar, men han var lika duktig i fotboll och bandy och satsade där istället och det blev ju bra, berättar Fred och tänker på Sveriges första VM-guld i bandy som Thomas var med och vann som målvakt 1981. - Det är mitt mest underbara idrottsminne och det jag är stoltast över. Frun tar sin makes stora idrottsintresse med ro. - Jag visste att det var idrotten som gällde när vi gifte oss och jag har suttit många timmar framför tv:n och tittat på sport med honom. Han har fått leka lite och det har fungerat bra. Vi har ju varit gifta i över 50 år, berättar Asta med ett leende. Utöver Thomas och Anneli finns åtta barnbarn och kanske är någon av dem nästa skarpskytt och eldsjäl i familjen?
Eldsjälar

I en serie artiklar kommer VT-sporten att presentera eldsjälar från kommunens idrottsklubbar.
Första artikeln var publicerad 14 oktober.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!