VFF har varit stabilt ända sedan serien drog igång i april. Något som tabellen bevisar då VFF, med två omgångar kvar, leder division IV - en poäng före Hultsfred.
Nu under höstsäsongen har tränaren Thomas Carlsson också fått en joker att jobba med i laget: Hjalmar Grahn.
Den 195 centimeter långe 16-åringen gjorde debut, och nätade, då han hoppade in borta mot Stensjön i augusti där VFF krigade till sig en 1-0-seger.
- Joel Kronståhl Karlsson sköt och jag slog in returen. Jag tunnlade målvakten fast jag bara sköt utan att sikta, det var riktigt skönt, säger Hjalmar.
Där blev Grahn varm i kläderna. Efter segern mot Näshult - där VFF vände 0-2 till 5-3 med en man utvisad - blev Grahn stekhet. Även om hans debut i startelvan utvecklades en aning udda.
- Jag blev lite chockad när Thomas ville att jag skulle starta samtidigt som det var väldigt roligt. Då blev Albin Liffner utvisad redan i åttonde minuten och jag blev utbytt. Det kändes surt så klart. Thomas sa dock att han skulle komma på något och att jag skulle hålla igång kroppen för att bytas in igen.
In kom Hjalmar. I 20:e minuten. Något han gjorde med den äran. Facit: ett mål och två målgivande passningar.
- Jag kände mig delaktig i spelet direkt även om jag inte trodde att vi skulle vända. Men när vi fick in 1-2 innan paus kände vi att chansen fanns. Näshult var liksom inte ens bra och började bli trötta, så vi malde ner dem.
Förutom fotboll sysslade Hjalmar Grahn även med innebandy och bordtennis innan han bestämde sig för att satsa allt på fotboll. Han var framför allt framgångsrik i bordtennis.
- Jag valde mellan pingis och fotboll och anledningen till att jag valde fotboll var att träningarna var så tråkiga i pingis. Tävlingar och matcher var roligt, men det kändes som att vi bara nötte samma saker hela tiden på träningarna, säger Grahn.
En förlust för Västerviks BTK - en seger för Västerviks FF.
Han spelade dock i IFK Västervik länge och väl. Förra säsongen var han en del av IFK och VFF:s kombinationslag i P 17 Elit.
- Till en början var det riktigt bra. Vi tränade hårt, satsade rejält och hade flera duktiga spelare. Men efter sommaruppehållet var det flera som la av och flera som inte ville hänga med på bortamatcher. Då tappade man själv motivationen också.
- Jag började sedan träna med IFK Västerviks seniorer. Jag tyckte dock inte att det gav så mycket, så jag bestämde mig för att gå till VFF.
Den första tiden i VFF:s A-lag var både lärorik och tuff.
- Jag märkte direkt att det var många oerhört duktiga spelare i laget. Jag själv var bland de sämsta. Men jag jobbade hårt varje träning och det gick bättre och bättre, säger Hjalmar som beskriver sig själv som ganska blyg och inte hörs mest i omklädningsrummet.
Vad tror du om avslutningen av serien?
- Nästa match mot VSGF/JAIK kommer att bli svår. Jag tror ändå att vi vinner den på ren motivation och att det blir en helt avgörande seriefinal i sista omgången mot Hultsfred.
Känner du dig redo att spela från start där?
- Oscar Ring är tillbaka från skada nu, så vi får se hur det blir. Klart är dock att jag gärna startar, det vore riktigt kul.