Jag googlar mig fram för att hitta den senaste rankingen över Europas fotbollsligor. Till slut finner jag vad jag letar efter – och det är ingen munter läsning för fotbollsallsvenskan.
Först på 27:e plats – mellan Slovenien och Moldavien(!) – återfinns Allsvenskan. Klart högre upp i listan parkerar ligor som den bulgariska, cypriotiska, österrikiska och rumänska.
Fyra, rakt igenom, tämligen osexiga ligor som håller en högre nivå än Allsvenskan. Klart att det svider lite.
Allsvenskan får mycket skit. "Kalle Anka-liga", "skitfotboll" och "bedrövligt" är beskrivningar jag ofta får höra. Visst, i grunden och botten har belackarna rätt. Det räcker ju att googla fram en ligaranking. Bristerna som Allsvenskan har synas också ofta på ett hänsynslöst sätt när lagen är ute och möter utländskt motstånd i kval till Champions League – ett svenskt lag där skulle kännas overkligt – och Europa League.
Trots dessa faktorer: Allsvenskan har en stor plats i mitt fotbollshjärta.
Premier League kommer förvisso alltid att vara nummer ett för mig. Men för mig är Allsvenskan mer intressant att följa än jätteligorna La Liga, Serie A och Bundesliga.
Kalla mig dum. Kalla mig galen. Kalla mig vad ni vill.
Jag viker inte en tum från min hängivenhet.
På söndag – efter en mild men ändå lång vinter – sparkar det äntligen igång. Jag har laddat upp som vanligt; det vill säga att inhandla Sportbladets magnifika fotbollsbibel där man får allt, och med det menar jag verkligen allt, om alla lag.
Nu är jag redo för en ny säsong.
Jag vet att vi kommer bjudas på många fantastiska matcher med fantastisk inramning, typ Helsingborg–Malmö och AIK-Djurgården. Jag vet att vi kommer bjudas på en hel del mindre fantastiska matcher med dålig inramning, typ Gefle–Mjällby och Brommapojkarna–Häcken.
Jag vet absolut inte hur det kommer att sluta. Jag kan inte ens säga vilka lag som kommer att sluta topp 3. Jag vet bara att det kommer bli oerhört ovisst.
Det är just det ovannämnda som är huvudanledningen till att jag älskar Allsvenskan. Det finns så många lag som kan lägga beslag på SM-guldet. Jag uppskattar det något enormt, jämnheten vi har i Sveriges hösta liga är något som få andra länder kan stoltsera med.
Just jämnheten, att inte två lag dominerar år ut och år in, är självklart ett element till de enorma svårigheterna i Europaspelet. Strunta i de motgångarna säger jag, låt oss i stället glädjas åt dramatiken som skapas innanför vårt lands gränser.
Allsvenskan är en av Europas sämsta ligor.
Men den är bäst sett ur andra perspektiv.
Hur det går för mitt kära Helsingborgs IF?
Tja, allt från SM-guld till en niondeplats känns möjligt.
Och det känns hur härligt som helst.