Konflikten mellan Israel och Palestina pågått sedan slutet av 40-talet och verkar aldrig upphöra. Abdalfatah Abaruwa föddes mitt i den och växte upp i ett palestinskt läger på Gazaremsan.
Det var ingen dans på rosor, men han härdade ut. Fyra år var han utomlands, närmare bestämt i Egypten där han utbildade sig till advokat – ett arbete han sysslade med i Palestina i 15 år innan han flydde till Sverige.
Abdalfatahs stora passion i livet är karate. 1983 började han anordna träningspass i sporten i Palestina. Men det var inte utan motstånd.
– Israelerna gillade det inte och försökte stoppa oss. De sa saker som att vi skulle bli för starka och bli farliga för dem. Vi fortsatte ändå och det är jag glad för, säger Abdalfatah.
1994 började det ljusna i och med Yassir Arafats, Palestinska befrielseorganisationens ordförande, intåg på scenen.
Arafat såg till att det blev betydligt lugnare på gatorna – och att Palestina fick bilda förbund i de olika idrotterna vilket gjorde att de kunde åka utomlands och tävla mot andra länder.
– Jag var tränare och med i karateförbundets styrelse. Vi fick åka på tävlingar i många länder, bland annat Brasilien, Sydkorea och Frankrike. Det var en väldigt rolig tid, säger Abdalfatah Abaruwa som var ett aktat namn i karatekretsar och tränade totalt 10 000 utövare under sina år i Palestina.
Livet flöt på bra i Palestina för Abdalfatahs del. Men det skulle bli oroligt igen. Hamas (Islamiska Motståndsrörelsen), palestinska myndigheter och Palestinas nationella befrielserörelse råkade ordentligt i luven på varandra.
2006 fann Abdalfatah ingen annan utväg än att fly till det avlånga landet i norra Europa.
Han hade vänner i Västervik, därav att han hamnade här direkt.
– Det tog två år innan jag fick uppehållstillstånd, vilket gjorde att min familj kunde komma till mig. Det var två svåra år och jag tänkte på dem varje dag. Jag var rädd hela tiden för vad som skulle kunna hända dem. Som tur var klarade de sig och vi kunde återförenas igen.
Abdalfatah pratar god svenska. Just att lära sig språket var något han lade mycket krut på.
– Det är oerhört viktigt för att komma in i ett helt nytt samhälle. Jag hjälpte en kompis som hade en kiosk i början, detta för att få kontakt med svenskar och prata varje dag. Men svenska är inte enkelt måste jag säga. Grammatiken är mycket svårare än den i exempelvis engelska och arabiska.
En annan nyckel till att han lärde sig språket var karaten.
– Jag började snabbt med karaten i Västervik. Jag lärde barnen karate medan de rättade mig när det gällde språket ibland, det var kul, säger Abdalfatah.
Något heltidsjobb har Abdalfatah ännu inte fått i Sverige. Det grämer honom.
– Jag har sökt massor av jobb, men tyvärr inte fått något. Karaten blir extra meningsfull för mig på grund av det.
– Min dröm är att få jobba inom exempelvis juridiken här. Men bara för att jag var advokat i Palestina får jag inte jobb här. Det är andra regler i Sverige, så jag måste studera några kompletterande kurser. Jag ska göra vad jag kan och hoppas på att jag får ett arbete.
Innan Abdalfatah Abaruwas ankomst till Västervik fanns här ingen karateklubb. Han var alltså den som drog igång allting.
I dagsläget har klubben 75 registrerade medlemmar och Abdalfatah, som innehar titeln Sensei som motsvarar mästare och lärare, håller i träningar tre gånger per vecka.
– Jag har testat flera olika kampsporter, men karate är bäst tycker jag. Det handlar inte bara om att vara stark och snabb, du måste vara smart också.
– I grupperna kan det vara både en sexåring och en 70-åring. Den mixen är rolig och inspirerande att jobba med. Jag själv blir trött och seg om ibland när jag inte tränar, men så fort jag är i träningslokalen, då blir jag pigg. Jag håller gärna på i många år framöver.