Glädjen var stor för alla inblandade i Västerviks FF 7 oktober i fjol. Då grejade VFF 0–0 borta mot Hultsfred i den avgörande seriefinalen i sista omgången av division IV.
Belöningen: avancemang till division IV Elit.
Kontentan: framtidstro för fotbollen i Västervik.
Flera år av ökenvandring – sedan VFF drog sig ur trean 2006 hade laget harvat i fyran – var till ända. Det var inte ett dugg för tidigt. För allvarligt talat: division IV är helt enkelt för dåligt för en stad av Västerviks storlek.
Våra grannkommuner, Vimmerby och Oskarshamn, ligger bägge i division II. Oskarshamns AIK är till och med på god väg emot att ta klivet upp till ettan. Det är imponerande. Men klart det svider lite vid en jämförelse med Västerviks situation.
Det har passerat nästan ett år sedan de enorma glädjescenerna i regnet på Knektavallen i Hultsfred. Euforin är förbytt till oro. Ja, det borde nästan vara snudd på ångest.
Att det skulle gå så här knackigt för VFF – det såg jag inte komma. Givetvis är det nästan alltid tufft för en nykomling. Jag hade dock trott att VFF skulle hamna på den övre halvan, och nosa på en kvalplats uppåt i stället.
VFF ligger näst sist i elitfyran med två omgångar kvar att spela. De gulsvarta har visserligen en minimal chans att säkra kontraktet till nästa år utan kval. Men det sannolika är att kvalspel för att överleva är det bästa de kan nå.
Det är ändå inte det värsta. Om VFF inte klättrar minst ett snäpp i tabellen under slutspurten, och slutar näst sist, då kommer laget att åka ur. Och få säga adjö – till elitfyran som gav framtidstro – efter bara en säsong.
Ett faktum som vore en katastrof.
Det känns som slöseri av talang. Hur kul är det att börja om i fyran? Att ta ett steg tillbaka när de var på frammarsch?
Det finns en stor potential i Västerviks FF. Och det vore både kul, och framför allt bra för deras utveckling, om VFF fick göra en andra raka säsong i elitfyran. Det finns en, i mitt tycke, stark stomme i laget. Jag tänker på bland annat Tobias Bertilsson, Mathias Jakobsson, Andreas Ekberg, Albin Bytyqi och Christian Berkius. Samtliga nämnda namn är också unga – Bertilsson är äldst med 25 vårar – och har många år av fotboll kvar i sig.
De skulle kunna vara viktiga pjäser under kommande år och vara med och bygga upp VFF. Få föreningen att etablera sig som ett lag att räkna med i division IV Elit och – vad som är det enda rimliga slutmålet – föra upp VFF till division III.
Just division III – det är enligt mig en fullt möjlig nivå för Västerviks FF att befinna sig på.
Fast det är liksom inte läge att måla upp framtidsvisioner i nuläget. För VFF:s del är det bara kortsiktigt tänk som gäller nu. Gnosjö (hemma) och Nässjö (borta) är vad som väntar på spelprogrammet.
Mötet hemma mot Gnosjö på söndag blir hyperviktigt. Seger är så gott som ett måste. Vid förlust talar mycket för att VFF blir degraderade. Och att fotbollen i Västervik tar ett steg tillbaka, direkt efter när den verkade vara på gång.
Jag tror dock att ni kan vara lugna. VFF kommer att lösa det här. De är alldeles för bra för att åka ur.
Tro mig, nästa säsong kommer att bli mycket bättre.
Det finns fortfarande framtidstro.