Här kommer du och hade tänkt dig en krönika om Västerviks IK:s kamp för ett liv i Allettan. Då Rikard Nilsson skriver allt om det här bredvid styr jag bort från det som redan är skrivet och tar mig an sambanden kring en befarad borttynande fotbollskultur.
För en tid sedan fick en supporter sin begravningsurna runtkörd på sin favoritarena. En annan supporter i USA placerades i sin favoritfåtölj på sin begravning – bredvid sin teve som visade en match med sitt favoritlag. Ett annat fan hade sin begravningshögtid på Malmö Stadion.
Många supportrar bär sina klubblagsfärger som en extra hud hela livet. Samtidigt tar allt fler fans med sina klubbfärger in i döden. Det sägs om du är supporter för ett lag, så är du det hela livet. Nu går det längre än så. Klubblojalitet är mer än någonsin ett ljus som brinner för alltid.
Det kan vara värt att påminna om det i tider som dessa. I tider när italienska fotbollsläktare dräneras på folk för att biljetterna är för dyra. När Engelska fotbollsåskådare mest består av rika medelålders män. När det pratas om fortsatt ståplatsreducering inom svensk fotboll. När de som bestämmer vill att fotbollsupplevelsen på arenorna ska bli mer lik soffupplevelsen framför teven.
Det är i tider som dessa som det är läge att vända blicken mot Tyskland. Mot Bundesliga. Där fotbollsromantiska ideal fortfarande lever vidare med ståplats, lätt-tillängliga lag, billiga biljetter, proppfulla läktare och där fans kan gå sida vid sida allt som oftast.
1995 åkte ett antal tyska St. Pauli-fans till UEFA:s kontor i Genéve och lade upp en banderoll på den dåvarande UEFA-presidenten Lennart Johanssons bord med den något provokativa texten "Sitzen ist für den arsch". På svenska: "Sitsar är för arslen". Då lyckades supportrarna stoppa förslaget om att ta bort ståplatserna på fotbollsarenorna i Tyskland. Nu trampas det på den tyska fotbollskulturen igen. Tyska fotbollsförbundet menar att det börjar bli bråkigare på de tyska matcherna och vill minska antalet ståplatser och höja biljettpriserna. Fansen har räknat på detta förstås. De menar att det är 0,0062 procents risk att man drabbas av något våld när man går på fotboll i Tyskland.
Den 12 december vill tyska fotbollsförbundet att deras förslag ska antas. Oavsett klubb så har de tyska supportrarna nu förenats och stått helt tysta i 12 minuter och 12 sekunder på de senaste matcherna. En del har klätt sig i helsvart och haft stora banderoller med kors på. Utan ståplatssupportrar, ingen stämning. Utan ståplatsfans, ingen fotbollsupplevelse. Vi finns här för klubbarna livet ut och längre än så. Men bara om vi har råd.
Det är budskapet.
Vad spelar det här för roll för något här? Jo, om de mest motståndskraftiga fansen förlorar den här kampen: Vilken förebild ska vi då vända oss till när den svenska fotbollskulturen riskerar att drabbas av biljettprishöjningar.
Förlorar tyska fansen sin kamp. Då blir 12/12 en svart dag. Inte bara för Bundesliga.