Innerst inne visste jag ju att en seger borta mot Manchester United var långt ifrån en omöjlighet för Liverpool. Det var snarare troligt så som det har sett ut.
Liverpool har varit lysande hela säsongen. De har varit mycket bättre än Manchester United som med deras mått mätt har varit så bleka att man nästan har fått nypa sig i armen. Och United hade innan söndagens match förlorat hemma mot lag som West Bromwich och Newcastle.
Trots dessa fakta: jag gick in med inställningen att ett kryss var okej eller att United skulle sprattla till och göra en topprestation och gå segrande ur striden.
Klart att det har med historiken att göra. Manchester Uniteds dominanta ställning i den engelska fotbollen har under hela min uppväxt satt djupa spår. Och en match mot United på Old Trafford – eller The Theatre of Dreams som arenan ibland kallas – har i stort sett alltid varit en garanti för en förlust.
United är United och det kändes helt enkelt skevt att Liverpool var favorit i en match lagen emellan – på bortaplan.
Tji fick jag – till min stora glädje. Liverpool vann, fullt rättvist, med 3–0. Ännu ett bevis på att 2013/2014 är en annorlunda säsong, en härligt annorlunda säsong.
Förutom den sköna känslan att cementera att Liverpool har gått förbi United, så gav matchen Steven Gerrard och hans lagkamrater något ännu bättre.
Efter bortasegern med 5–0 mot Tottenham i december skrev jag att Liverpool hade en rimlig chans att komma topp 4 och nå Champions League-spel igen.
Efter helgens bortaseger mot Manchester United skriver jag att Liverpool nu har en rimlig chans att vinna ligatiteln.
Jag vet, ligatiteln som klubben har varit mil ifrån de senaste fyra åren, kan det verkligen vara sant? Ja, det är det. Det är bara att studera tabellen i några sekunder.
Managern Brendan Rodgers har verkligen byggt upp något stort. Det var förvisso planen när han anslöt i juni 2012. Grejen är den att det har gått så mycket fortare än man både kunnat tro och kräva.
Under Rodgers ledning har Jon Flanagan gått från hånad back up-spelare till en stabil ytterback. Jordan Henderson har gått från kraftigt ifrågasatt till en av ligans absolut bästa mittfältsarbetare med offensiv kompetens. RaheemSterling har gått från lovande, men klen och inte särskilt smart på planen till en hårdjobbande, evigt löpande, livsfarlig ytter som drar isär vilket försvar som helst i hela ligan.
Liverpool har nio matcher kvar att avverka i Premier League. Chelsea och Manchester City är fortfarande favoriter till att göra upp om ligaguldet. Det skulle faktiskt förvåna mig om någon av dessa jättar inte vinner. Men Liverpool kommer att störa, Liverpool kommer att hota, och det faktum att Liverpool har både Chelsea och City kvar att möta på hemmaplan är en krydda som gör att säsongsavslutningen smakar nästan overkligt bra.
Triumfen på Old Trafford gav Liverpool en säkrad biljett till Champions League nästa säsong.
Och än viktigare: den gav oss härdade supportrar anledning att på allvar drömma om första ligatiteln på 24 år.
Allt detta skedde på drömmarnas teater.
Bättre än så blir det inte.