”Du, Filip, markerar ”Buken” på hörnor och frisparkar. Förresten... markera honom resten av tiden också.”
Fokuset var enkelt när man var mittback och mötte Gunnebo IF. Johan ”Buken” Karlsson-Törndahl skulle markeras, han skulle inte få vara den bollmottagare både han och Gunnebo så gärna ville att han skulle vara och – framför allt – han skulle inte få göra mål.
Det hela var lättare sagt än gjort. Det insåg jag rätt snabbt.
Jag kunde göra en näst intill prickfri mittbacksinsats med mina mått mätt, vinna nickdueller och hänga med i löpningar. ”Buken” kunde vara helt osynlig. Men ändå – det hjälpte liksom aldrig.
Till slut låg bollen där i nätet. En, två, ibland tre gånger. Oftast var det matchavgörande.
Under den här sommaren har jag många gånger studerat kommunens skytteliga. Fler gånger än vad som kanske är sunt. Men jag kan inte rå för att jag tycker – och alltid har tyckt – att det är vansinnigt intressant läsning.
Det jag ser oroar mig dock, och får mig att ligga sömnlös om nätterna.
Nej då, det där sista får jag ta tillbaka. Men ändå:
Återväxten på målskyttar i kommunlagen är inte vad den bör vara.
I år ser skyttetoppen ut så här: Linus Hällgren 11 mål, Jimmy Gullqvist 10, Jens Carlsson 9.
Förra året: Jimmy Gullqvist 25 mål, Ricky Gashi 21, Johannes Berg 16.
Släng in årets fyra Ola Johansson i Hjorted/Totebo också (8) så har fem av sex namn i toppen de senaste två åren varit med sedan sent 1990-tal.
Det är inga nya namn i skytteligatoppen direkt, bortsett från Linus Hällgren, 20 år.
Går man igenom VT-arkivet hittar man ännu mer intressant skytteligaläsning. Jens Carlsson och Jimmy Gullqvist var med i toppen redan 2000, när Joakim Jansson vann.
Jansson, som gjort ett mål i år, har gjort absurt många mål i karriären.
Så även Jens Carlsson som 2003 vann skytteligan på 44 mål, vilket motsvarade 2,44 mål per match.
Det var tider det.
Var är de unga målskyttarna? De som antingen kommer att skjuta hem poäng till sina lag i många år framöver, eller tar chansen att flytta och avancera i divisionerna tack vare sitt målskytte?
Uppenbarligen finns de inte i kommunens skytteliga i alla fall.
Den stora frågan är vad den här frånvaron beror på?
Det är speciellt att vara målkung, en konst som – i alla fall vad jag har sett – inte lärs ut av tränare i tillräcklig omfattning.
Sedan krävs det självförtroende, en målskytt behöver få känna och veta att det är han som ska göra målen.
Och sist, men inte minst, så krävs det en viss sorts spelare, någon som vågar vara den som tar det där onödiga skottet, ligga och lura där framme istället för att ”kämpa för laget” och göra mål i match efter match.
Hoppet är väl just Linus Hällgren, 20, etta i kommunens skytteliga med 11 mål. Var han spelar? I Gunnebo så klart, där Johan ”Buken” Karlsson-Törndahl är tränare. Kanske är det han som har lärt Hällgren målskyttets samtliga regler.
Får också, som vikarie, passa på att tacka för den här sommaren. Det har återigen varit fantastiskt roligt och förhoppningsvis får jag möjligheten att återkomma.
Tack speciellt till er läsare som hör av er med kritik och synpunkter, positiva så väl som negativa. Ni är få, men viktiga!