Christer Jillehed minns mycket

När Christer växte upp var det först fotboll och ishockey som gällde, men tack vare att VHF hade ett duktigt herrlag fick han upp intresset för handboll.
- Det var populärt med ishockey och de flesta spelade ishockey, men jag var lite bekväm av mig eftersom det var skönare att vara inomhus i Idrottshallen, säger Christer Jillehed.
Christer, som är en stor vän av idrott, har sysslat med de flesta sporter. Långt upp i junioråldern hoppade Christer stav i VIF och han kvalificerade sig som 18-åring för SM-final, men han åkte aldrig eftersom han var ensam deltagare från Västervik.
Christer är mer eller mindre uppväxt i Västerviks gamla idrottshall. När det inte var träning eller match i handboll så hängde han i bowlinghallen eller cafeterian.
- Vaktmästaren Henry Lund höll ordning och reda. Man kunde nästan när som helst komma och spela tennis. Idrottshallen blev som en ungdomsgård eftersom vi ofta satt kvar i cafeterian efter träningarna.

VHF fick fram en duktig åldersgrupp i grabbarna som var födda 1946-47. Tyvärr stod oftast Kalmar i vägen när det gällde spel i DM, men en stor framgång var när laget blev trea i en internationell turnering i Oslo och blev bästa svenska lag.
Även om Christer har tillbringat sin mesta del av sin aktiva karriär i VHF, så har han gjort avstickare till några andra klubbar.
När han utbildade sig till lärare i Stockholm spelade han IK Silwing i dåvarande div. II. Sedan har han varit verksam i Oskarshamn och Hultsfred.
- Handboll en är kul idrott och att få känna kamratskapen har inneburit mycket. Efter alla år som ledare och spelare känner jag mycket folk runt om i Småland. Jag har byggt upp ett stort kontaktnät.
När han själv var aktiv hade handbollen ett fint fäste i Västervik, både på senior- och ungdomssidan. I dag är det inte lika bra ställt. VHF har bara några ungdomslag där Christer är en av tränarna. Det finns inga seniorlag.
- Tyvärr kom bygget av Sporthallen olägligt för vår del. Vi tvingades spela och träna i Överum och det gjorde att intresset svalnade.
- Sedan har vi som många andra föreningar svårt att få fram ledare. Tyvärr är det väldigt få av de gamla spelarna som blir ledare i VHF. De blir i stället ledare där deras egna barn är aktiva.

Dessutom ser Christer en skillnad i samhället. Dagens ungdomar är inte beredda är träna så mycket som det krävs för att bli framgångsrik.
Under tio år var Christer ledare för VHF:s flickor födda 1976 och de hade stora framgångar både i distriktet och nationellt sett.
- De tjejerna var målmedvetna, de ville någonting med sitt spelande. Tyvärr var det inte många som fortsatte att spela när de lämnade Västervik. Jag vet att Sussie Manusaridou har spelat i högsta ligan i Grekland.
- Ska man bli duktig gäller det att kunna pina sig. När jag spelade i för Silwing sprang vi i backarna i Tantolunden före och efter den ordinarie handbollsträningen. Det är det ingen som pallar med i dag.

Till yrket är Christer lärare på Fågelbäret. Han ser både likheten och skillnaden mellan skolan och idrotten. I båda fallen handlar det om att lära ut saker till ungdomar.
- I skolan och i idrotten handlar det om att lära ut och träna. Det är alltid svårt i början innan man kan.
- Idrotten ligger på ett helt annat plan eftersom ungdomar kommer dit av eget intresse. Det gör att man kan ställa högre krav och ungdomar vill oftast bli bättre.
Enligt Christer är det annorlunda regler inom idrotten jämfört med skolan. Idrotten är mer fostrande än skolan och passar det inte kan man skicka hem en spelare från träningen, men det kan man inte göra i skolan.
Under sina alla år som ledare och spelare har Christer varit med om många episoder. En av dem han minns bäst och oftast blir ihågkommen för är när han på ett utbildningsmöte med handbollsförbundet klev in i en basket t-shirt.
- Deltagarna på mötet höll på att ramla av stolarna, vad är det för stolle som kommer in med en baskettröja. Det jag ville säga med tröjan var att vi måste marknadsföra handbollen, precis det som basketen hade lyckats med tack vare den populära skolturneringen på 1970-talet, konstaterar Christer Jillehed.

Christer Jillehed minns mycket

Som 12-åring började Christer Jillehed spela handboll i Västerviks HF. 48 år senare är Christer fortfarande aktiv i VHF.