Borta bra men hemma bäst

När VT träffade Åhman för nästan exakt ett år sedan, hade han precis gått ut ettan på gymnasiet. Resan till Mayfair i North Dakota var precis spikad och klar. Han väntade på avresa genom att sommarjobba på en krog i centrala Västervik.Det var en snäll och lugn kille VT mötte.Nu är han alltså tillbaka i hemstaden Västervik igen och det är samma snälla, lugna, kille tidningen möter - men han har blivit mer öppen, tycker han själv.- Jag kan rekommendera alla att göra en sådan här resa. Man utvecklas och lär sig mycket, berättar Jonathan Åhman, dagen till ära klädd i hockey-T-shirt och hockeykeps.Innan avresan spelade Åhman hockey i VIK:s J 18-lag, efter ankomst i North Dakota spelade han i Mayport Ice Dawgs. På 22 serie- och slutspelsmatcher gjorde Åhman 22 mål och 42 passningspoäng - sammanlagt 64 poäng. Ett mycket bra resultat för en spelare som innan avfärd till USA såg sig som en spelare i mängden och utan framtid som spelare.Med 42 passningspoäng vann han assistligan - dessutom slutade han fyra i poängligan. Killen som var en i gänget, var plötsligt en av de bästa, inte bara i laget, utan i hela ligan, High School League.- Det gick riktigt bra för mig. Jag spelade 35-40 minuter per match och var helt slut efter varje match. Vi var 13 spelare i laget från början men på grund av skador blev vi färre under säsongen.Vad är den stora skillnaden mellan att spela i USA och i Sverige?
- I USA är det mindre rink, man har mindre tid och på träningarna skrek tränarna hela tiden "skjut! skjut!". Det blir kortare anfall, intensivare spel och fler tjuvnyp. Vissa lag vill slå en när man möter dem.Hur kändes det att bli bemött så?
- Äh, det var bara kul. Jag hade svenska flaggan på hjälmen och det var dem som skrek "go back to Sweden bitch!", men det gjorde mig bara mer taggad.Åhman har ännu inte bestämt sig för om han ska fortsätta att spela ishockey. Han är sugen på att börja träna ungdomar.Det blev naturligtvis inte bara ishockey för Åhman - han gick en hel termin på Mayport CG High school. Där gick allt bra och han fick efter terminens slut ett "certificate of attendance" - som, om han hade gått där på "riktigt" hade motsvarat en svensk studentexamen.Innan du åkte berättade du att polisen kunde komma till skolan i North Dakota med hundar för att leta efter droger, var det så när du var där?
- Ja, det kom polis med hundar, men jag såg det aldrig själv. Alla var väldigt snälla, ingen låste sina skåp på skolan, och man får inte snusa på skoltid, skulle man bryta med det blir man avstängd från sport och kör.Åhman talar mycket varmt om sin tid i Mayfair. Han tycker, som sagt, att han har blivit öppnare, men skulle han behöva välja mellan USA och Sverige skulle det trots allt bli Sverige, förklarar han.I höst börjar han tvåan på Västerviks gymnasium, medan hans gamla klasskompisar börjar trean. Så blir det när man går i skolan i ett annat land under ett år. Han får inte tillgodoräkna sig sin tid på high school.- Det känns okej, jag har kompisar i nya klassen, inte minst från ishockeyn.

Borta bra men hemma bäst

När VT-Sporten träffande Jonathan Åhman förra sommaren låg resan till USA bakom knuten. Nu är en mer öppen Åhman hemma igen - efter tio månader i North Dakota.