30 mars förra året förlorade Västerviks IK borta mot Gislaved och en tung säsong avslutades på ett blytungt sätt med degradering till division II.
Nästan omgående efteråt var målbilden klar: VIK skulle upp till ettan igen, helst efter bara en säsong i den mindre glamorösa tvåan.
I våras började försäsongen. 8 september var det dags för den första träningsmatchen. Och 9 oktober drog seriespelet igång, detta med bortamatch mot Limhamn, den första av 30 matcher totalt.
VIK slutade på en andraplats i division II södra B och tog sig, efter att enkelt ha utmanövrerat Motala och Limhamn i play off-spelet, till kvalserien. Precis som alla förväntade sig.
Äntligen säger supportarna. Äntligen säger spelarna. Äntligen säger jag.
Det räcker med att citera Kristian Westerman på Twitter: "Det är nu allvaret börjar, det är det här vi väntat på och tränat för".
Låt oss först börja med att konstatera en sak: att VIK hamnade i E-serien ökar chanserna till avancemang, inget snack om saken. Att påstå något annat är lögn.
Division I-lagen därifrån, Grästorp och Gislaved, är sämre än Pantern och Kungälv som hamnade i F-serien. Att VIK slipper storsatsande Tyringe är också förbaskat skönt.
Visst, Grästorp får ändå ses som knappa favoriter i kvalserien, Skaraborgarna var nära att undvika kvalspelet, men räckte inte ända fram i fortsättningsserien. Gislaved däremot - har haft en bedrövlig säsong och frågan är om ordet bedrövlig ens räcker till för att beskriva deras spel efter jul. Inte en seger(!) på 15 matcher - de fyra poäng laget skrapade ihop var efter förluster i förlängning och på straffar.
Värmlandslagen Grums och Hammarö då?
Grums måste tas på fullaste allvar. Det klassiska laget var fullständigt överlägset i deras division II-serie, och även om den troligtvis håller en låg nivå, så vittnar 81 poäng om kvalité.
Fast det går inte att komma ifrån: VIK ska vara bättre än Grums. Grums har ett ungt lag som siktar på att nå ettan på längre sikt och ska inte kunna utmana ett VIK med tyngd, rutin, spetskompetens och - som jag känner - ytterligare en nivå i spelet.
Och det ständiga faktumet: hamnar man i serien med lagen från Värmland är det i stort sett alltid positivt.
Hammarö kommer att vara helt chanslöst i serien. Jag vågar nog påstå att laget från Karlstads grannkommun inte kommer att plocka en enda poäng på de tio matcherna. De håller nog - enligt min självutnämnda expertis - samma klass som...låt oss säga Dalen.
Inget att hänga i julgranen med andra ord.
Nej, Västerviks IK har ett guldläge att återvända till finrummet i division I, där laget hör hemma, redan efter en säsong på bakgården.
Jag säger inte att det kommer bli lätt. Det kommer att krävas avgörande räddningar av Karl-Petter Pettersson, att Jason Beckett och Jonas Lennartsson skrämmer slag på motståndarnas forwards och distinkta avslut från Ragnar Karlsson efter pass från TJ Guidarelli.
Och lite till.
Men det grejar VIK. Det är jag övertygad om.
Vilka derbyn det blir mot Vimmerby nästa säsong.