1989 slutade Anders Norell att själv spela bandy. Efter ett år utanför bandyns insida var han tillbaka och gick med i AG 90:s styrelse.
- Jag var och kollade på de flesta matcherna året efter jag hade lagt av, men saknade att vara involverad inom verksamheten. Har man hållit på med bandyn så pass länge är det svårt att sluta helt.
Så började allt. Och sedan dess har han varit involverad i olika roller och jobbat hårt för den lokala bandyn. Exakta antalet år: 22. Lika många år som undertecknad har levt.
- Jag tycker att det är så himla roligt att hålla på med det här och jobbar med många härliga människor. Just nu har jag inga planer alls på att sluta.
Anders Norell föddes i Gunnebo och började spela som sexåring. Att det blev bandy för Norells del är inte så överraskande. Både hans farfar och far var själva aktiva, värt att nämna är också att en av Anders söner, Mathias, sedan flera år är med i Tjust Bandy. På den tiden var det inte organiserat som det är nu, utan Anders och hans kompisar gick ut och spelade när tillfälle gavs. Och om det inte var tillräckligt kallt för att landisbanan skulle frysa, blev det att spela på bruksdammen i Gunnebo.
- Det hände att folk gick igenom isen. Och ibland var det inte is ända in till land, då fick vi ta oss ut på isen genom att gå på plankor, berättar Anders och skrattar.
- Jag minns när vi spelade en pojklagsmatch i Timmernabben på naturis. Inte då heller täckte isen hela vattnet och det satt en man i en båt bakom målet som fick åka och hämta bollar som gick utanför kassen.
Hela sin karriär som spelare i A-lagssammanhang tillbringade Norell som forward i Gunnebo. Under flera år var det hårda duster i derbymatcherna mellan Gunnebo och Ankarsrum i division II.
Några tunga pjäser i Gunnebo: Torbjörn Iserstål, Hans Palmqvist och Tommy Hellström. Några tunga pjäser i Ankarsrum: Håkan Sundström, Björn Nilsson och Conny Karlsson.
- Det var stor rivalitet, alla kände varandra och det var alltid roliga matcher.
28 år var Norell när han lade skridskorna på hyllan. Och strax därefter bildades AG 90.
- Klubben startade 1989, men fick heta 90 för att det skulle symbolisera 90-talet, att vi såg framåt, säger Anders.
Hur tog allt fart?
- Vi spelare hade snackat om det under säsongen som gått. Anledningen var brist på spelare. Ledarna i föreningarna blev inte direkt jätteglada till en början, men insåg till slut att det var ett måste.
I AG 90 var han senioransvarig i många år och hade en rolig tid tills klubben lades ned vid millennieskiftet. Han minns bland annat när de värvade en ryss vid namn Vladimir Savin som sedan gjorde tre lyckosamma säsonger med laget.
- Jag och Conny Karlsson hämtade upp honom i Skövde. Det var en ganska speciell bilresa eftersom Vladimir inte kunde engelska och därmed inte förstod ett ord av vad jag och Conny sa på hela resan, det måste ha varit jobbigt.
- Och när han skulle hem till Ryssland igen, åkte han med en kompis som spelade för Gripen från Trollhättan. De packade bilen helt full med grejer som inte kunde köpas i Ryssland och det var precis att dörren gick att stänga. Sedan hade dem 700 mil hem till Sibirien där de kom ifrån, men de kom fram till slut i alla fall.
2000 startades Tjust Bandy, som sedan dess är kommunens enda bandyförening. Det var Gamleby som tog kontakt med AG 90. Givetvis har Norell varit med och styrt och ställt sedan första början och har sett sitt Tjust Bandy husera mestadels i division I, men även några säsonger i Allsvenskan.
- Det var i och med Tjust Bandy som satsningen började på allvar känner jag.
- Jag tycker att det finns potential för oss att bli etablerade i allsvenskan med den anläggningen och spelarunderlaget och stödet från sponsorer vi har. Och jag tycker nog att vi skulle ha kunnat gjort det ännu bättre än vad vi har gjort de här åren.
När är det som mest för dig att göra?
- Många tror att det är under säsongen. Så är det inte, det är mest att göra när säsongen är slut. Då ska truppen knytas ihop till efterföljande säsong. Jag brukar alltid sätta en tidsplan där truppen ska vara färdig, den spricker jämt.
En inomhushall för Tjust Bandy i framtiden, hur viktigt vore det?
- Det vore så klart jättebra och planer finns för det. Men frågan är var, när och hur det ska genomföras. Det skulle minska våra driftkostnader och förbättra möjligheterna till träning, samtidigt är det inget billigt projekt. Hallen i Vetlanda kostade 60-70 miljoner och den i Nässjö 40-50 miljoner. Men en utopi, det är det absolut inte.