Man romantiserar mycket från sin barndom, så är det ju, jag omfamnar det. Ett barndomsminne jag har är alla påhittade sporter som vi lekte och fann mycket glädje i.
Jag återvann fyra sporter en regnig lördag och kände på dem.
Har de fortfarande något? Kan det vara något för alla föräldrar att tipsa sina barn om för att piffa upp tråkiga stunder? Eller blev jag lurad av mitt minne?
Välkommen till min barndom.
Här är vad jag kom fram till 20 år senare:
Bollrullning
Regler: Rulla bollar från en plats mot en vägg. Det handlar om att komma så nära väggen som möjligt, en studs mot väggen är tillåten. Du kan använda allt från två till...ja, hur många bollar du vill. Det måste vara golfbollar. Annars måste du avgå.
Kommentar: Det här lirade jag ibland hos min pappa som tioåring (typ). Jag kommer ihåg att en av pappas golfbollar (hur kom han över dem? Han spelade ju aldrig golf) var brun. Jag kallade den bruna bollen för "bajsboll". Det var jätteroligt då. Det är fortfarande lite småroligt.
Bollrullning är väldigt simpelt. Lite arbete för hyfsad underhållning. Välj valfritt poängsystem. Möjligheterna är oändliga.
Kort-VM
Regler: Blötlägg spelkort av något slag. Sätt de sedan mot ett fönster. Använd hur många kort du önskar. Kortet som ramlar ner först förlorar och så vidare.
Kommentar: Min farbror höll på lite med det här. Ett riktigt fastetsat barndomsminne är att han skrev upp resultaten i ett block. Han körde alltid landskamper; Tyskland, Danmark, Kanada och gänget. Alla länder skrev han på svenska – utom ett. Frankrike skrev min farbror alltid som "France". Det är starkt.
"Kort-VM" var vad vi kallade det. Det är inget för barn med bristfälligt tålamod. Men ett upplägg kan vara att sätta upp korten, spela tv-spel nån timme, och sen kolla till korten igen. Jag satte själv upp tre kort här hemma för 45 minuter sedan. Det är bara ett som har ramlat ner. Det var "France" som inte hade dagsformen med sig.
Knäbandy
Regler: Använd en mjuk boll. Ha helst två dörröppningar som mål. Om det inte går: Gör egna stolpar som blir till mål av vad du vill, eller använd stolsben som stolpar. Bara kreativiteten sätter gränser i denna fartfyllda sport. Detta funkar både i en mot en och i lagform där max tre spelare per lag kan delta av utrymmesskäl (om du inte har tillgång till en stor villa). Man ska alltid stå på knä och skjuter bollen med en öppen handflata.
Kommentar: Här kunde det hetta till. Fula tacklingar och armar som det slets i när man laddade bössan för ett skott. Knäbandy är ingen sport för veklingar. Om du inte tål lite stryk – håll dig då till bollrullning. Men det finns också möjligheter för finesser som läckra passningar, screeningar och dragskott snabbare än skuggan med en perfekt öppen handflata.
Ett ess i rockärmen som drogs fram: Backa in i eget mål. Då kunde man skjuta slagskott som Roger Åkerström. Den här sporten spelade vi nog allra mest. Den står sig starkt än i dag.
Mini-speedway
Regler: Som i vanlig speedway är det fyra förare per heat som gäller. Antal varv kan skifta från två till fyra. Man måste köra runt en sandlåda. Först i mål gäller. Solklart.
Kommentar: Också tufft. Och om det ofta är en fördel att starta från innerbanan i riktigt speedway, så är det ingenting mot fördelen man får av det i mini-speedway. Vi körde ofta runt en extremt liten sandlåda (varför gjorde vi det?), vilket innebar att det var max 1,5 meter från start till första kurvan. Klart att den på innern tog starten, tryckte till de andra och kunde glida iväg till heatseger. Min kusin kom en gång och hade klippt ut tidningsannonser. De annonserna hade han tejpat fast på sin cykel och sin tröja, så att han såg ut som en sponsorproppad speedwayförare. Det var klass. Men inte fan vann han något heat från ytterbanan för det.