Han beskriver sig som en spelskicklig och smart innermittfältare i fotbollen.
Det är en stor och ståtlig ung man som öppnar upp sitt hem för VT-sporten, det märks ganska omgående att han har pondus för detta. Men är man en av kommunens mest framgångsrika unga idrottare är man väl van vid de mesta i uppståndelseväg.
– Nja det är väl lite till och från. Visst kan jag bli igenkänd men det är knappast på någon kändisnivå, menar Edvin Ringenhag.
Han kommer från en riktig idrottsfamilj där både mamma och pappa har varit aktiva men nu är det barnen som bär Ringenhagfanan framåt. Systern sysslar med fotboll, innebandy och gymnastik medan brodern spelar fotboll och innebandy, precis som Edvin.
Edvin har spelat både fotboll och innebandy så länge han minns. Precis som för många barn går det att kombinera flera idrotter i ung ålder. Men när man närmar sig tonåren och seniorspel blir många lite halvt tvingade att sluta för att satsa fullt ut på en idrott. Det är inget som Edvin tänkt på, än.
– Jag tycker båda är väldigt roliga, om flera träningar krockar är det den sporten som har säsong som jag kör. Nu till exempel är det fotbollen som går före. Jag är väldigt tacksam att tränarna är förstående att jag dubbelidrottar. De hjälper mig att lägga schemat. Jag är exempelvis sällan med på försäsongsträningarna eftersom jag är fullt uppe i den andra säsongen. Men hinner jag, kör jag ett innebandypass som extra, förutsatt då att det är på en dag som jag inte har fotboll, tidsmässigt kan jag tyvärr inte dubbla, förklarar Edvin.
I fotbollen är det IFK Västervik i division 5 som gäller. Där tillhör han A-lagstruppen men är också med i juniorlaget (U17) när det passar. Där är även pappa Tobias tränare och mamma Helén fungerar som lagledare.
– Jag kör i juniorlaget i fotbollen också utöver A-laget. Pappa har varit tränare för mig både i innebandy och fotboll egentligen hela tiden. Just nu tränar han U17 här i IFK. Mamma har varit lite samordnare och hjälpt till mycket som lagledare.
– Jag har relativt mycket speltid. I grunden är jag en innermittfältare men har på senare tid spelat en hel del mittback också. Jag vill ha mycket boll, fördela spelet och ta fram bollen i planen. Jag har bra kondition. Kanske är jag mer en stjärna i U17 utan att vara skrytsam, svarar han med ett charmigt leende.
Innebandyn då? WIBK är nykomlingar i division 2 i år.
– Bara A-lagsspel. Men nu ska vi starta ett JAS-lag (juniorallsvenskan) till hösten. Där kommer jag även att spela, vi kommer att bestå av 05:or, 06:or och 07:or. Vi har inte tillräckligt många spelare i en årgång utan kommer samarbeta. Det kommer bli riktigt roligt. Tuffare motstånd också såklart. Samma med A-laget; längre resor och tuffare matcher. Förhoppningsvis mer utvecklande.
– Jag spelar mest i andrakedjan, mycket boxplay och är hyfsat bra på allt. Jag är en defensiv forward och gör inte så mycket poäng. Det är mer fokus på att täcka skott, läsa av spelet och ligga rätt i position. Jag tycker det funkar bra även om jag väger mycket mindre än alla andra. Då gäller det att inte tänka så mycket, in och kör bara.
"När det är som mest med träningar och matcher under säsongen har jag knappt en ledig dag i veckan." berättar Edvin.
Ju längre in i intervjun vi kommer märks det en gnutta nervositet hos Edvin. Han kliar sig emellanåt i håret, låter blicken vandra över köksbordet och det ser som att han väger svaren i huvudet innan han tar sats för att svara.
– Jag har ett väldigt fullt schema och är egentligen knappt ledig en enda dag.
När man växer upp och blir tonåring finns mycket annat som tar uppmärksamhet från det ordinarie livet. Skola, idrott, fester, tjejer och så vidare.
Är du rädd för att inte räcka till och tvingas välja mellan kompisar och idrotten?
– Njaa, (en längre tystnad), jag försöker hinna med ett vanligt liv också men det kanske är lite tuffare jämfört med andra. En vanlig vecka går jag i skolan, på kvällen är det oftast träning följt av match på antingen lördag eller söndag om jag inte dubblar. När jag väl är ledig kan jag göra lite vad jag vill med vänner, men också läxorna, haha. Så för att svara: jag har ingen riktigt rädsla eller vad man säger, för att inte räcka till eller missa något, man får försöka prioritera. Jag tror jag sällan missar något viktigt. Samtidigt är det det här jag vill göra.
Det fanns ett tillfälle för något år sedan då Edvin var nära på att sluta med innebandyn för att satsa fullt ut på fotbollen då han sökte till NIU fotbollsgymnasium i Kalmar, Jönköping och Åtvidaberg (NIU = nationell idrottsutbildning). Det finns ett fåtal utvalda städer i Sverige som erbjuder en elitsatsning inom idrott, kombinerat med studier.
– Dessvärre kom jag inte in på någon av de akademierna. Hade jag gjort det hade jag tackat ja och lagt ned innebandyn. Det var Jönköping som kändes bäst. Jag upplevde att de hade bäst kvalité och faciliteter. De hade hjälpt mig med boende också.
Det låter lite som att fotbollen ändå ligger steget före. Speciellt då Edvin berättar att han inte sökte till någon NIU-utbildning i innebandy. Men han har en kompis som går det i Kalmar.
– Jag sökte inte något NIU innebandy för att jag inte riktigt kände för det, just då. Jag funderade på att sluta redan innan uttagningarna. Istället fick jag chansen att träna med A-laget och fick tillbaka suget igen. Inför senaste säsongen fick jag möjligheten att spela och då blev det mycket roligare igen. Jag hade väldigt långt gångna tankar på att sluta.
I innebandyn är han mer av en hårt jobbande defensiv forward.
Edvin är en lugn och smart ung man som tycker att det är dumt att jaga upp sig i onödan.
– Jag tar det lite som det kommer, sköter mig i skolan och har ganska bra betyg. Jag gör mitt jobb, det som krävs. Visst kan jag hetta till om det behövs men samtidigt ska man veta sin plats. För att ge ett exempel: Spelarna i A-lagen är väldigt förstående och duktiga på att ta med oss lite yngre och se till att vi är en del av laget både på träningar och utanför.
Förr eller senare kommer Edvin bli tvungen att välja idrott för att kunna nästa kliv och uppnå sin fulla potential. Frågan är vilken och när.
– Väldigt svårt att säga. Mina mål är att nå så långt jag bara kan i båda idrotterna, bli den bästa version av mig själv. Vad som sker i framtiden och så får vi ta sen. Kanske blir det att plugga vidare eller något. Jag vill inte stressa fram något. Men om jag blev tvungen att välja idag, skulle jag säga att fotbollen är lite roligare. Men när vintern kommer brukar det oftast vara tvärtom. Vi får helt enkelt vänta och se.