Elitidrottare löper en något ökad risk för plötslig hjärtdöd än icke elitidrottare, men risken är fortfarande mycket liten. Uppskattningsvis handlar det om en till tre per 100 000 personer och år hos de under 35 års ålder. I de allra flesta fall är orsaken till att hjärtat plötsligt stannar ett medfött hjärtfel som individen varit helt ovetandes om.
– Varje enskilt fall är otroligt tragiskt och screeningverksamheten syftar till att försöka minska antalet som drabbas. Viktigt att komma ihåg är att fysisk aktivitet har många positiva hälsoeffekter som vida överstiger riskerna om man ser till populationen i sin helhet, säger Sofia Sunnerud som är verksam vid Kardiologiska Kliniken på Universitetssjukhuset i Linköping (US).
I Östergötland genomförs en stor andel av hjärtscreeningen genom ett samarbete mellan Fysiologiska och Kardiologiska kliniken på US. Känslan hos medverkande läkare har varit att många elitidrottare inte genomgår screening. För att undersöka detta närmare genomförde Sunnerud tillsammans med sina kollegor en enkätstudie på i vilken omfattning Östergötlands idrottsföreningar genomför hjärtscreening på sina elitidrottare.
De fick svar från 22 föreningar. Endast fyra av dessa angav att de genomför hjärtscreening och alla de fyra var föreningar med fler än tio elitaktiva. De föreningarna har också det gemensamt att de är lagidrotter med tillgång till lagläkare.
– Resultatet var ungefär så nedslående som vi hade trott men nu har vi det svart på vitt vilket underlättar när ämnet ska diskuteras, säger Sunnerud.
Enkäten visade också att kunskapen när det gäller hjärtscreening är bristfällig ute bland föreningarna i Östergötland. Bland de 14 föreningar med mindre än tio elitaktiva som svarade på enkäten så var det endast fem som uppgav att de kände till RF:s rekommendation. 13 av de föreningarna uppgav att de önskade mer information om var man kan vända sig för att genomföra hjärtscreening.
– Att så många inte vet hur de ska gå tillväga är ett stort problem, säger Sunnerud.
Har ni någon teori om varför så få följer RF:s rekommendation?
– En teori är att det inte är klart vem som har ansvar för att det görs. Om det ligger på specialidrottsförbundet, den lokala idrottsföreningen eller skolan. Då blir det lätt att det blir tveksamheter. I Sverige är hjärtscreening rekommenderat, men vanligtvis inte obligatoriskt, vilket säkerligen bidrar. Här är Italien långt framme. De har haft obligatorisk screening i många år och också publicerat data som tyder på att det gör skillnad. Det kan också finnas farhågor om screeningens kostnader från mindre föreningar med ansträngd ekonomi, säger Sunnerud.
Någon liknande studie är inte gjord i övriga län i Sverige. Men Sunnerud tror inte att resultatet skulle blivit mycket annorlunda oavsett vilket län studien gjorts i.
– Vi har ingen känsla av att det skulle skilja sig i andra delar av landet. Att vi i Östergötland skulle vara specifikt dåliga tror vi inte, säger hon.
Studien har publicerats i Läkartidningen.
Vad har ni fått för reaktioner?
– Positiva reaktioner från läkarkollegor men ganska ljummet intresse från idrottsvärlden så här långt.
Vad hoppas ni att er studie ska leda till?
– Vi hoppas att de ledande i idrottsvärlden tar tag i frågan. För vi inom sjukvården är redo att utöka den här verksamheten. Sen skulle så klart det logistiska behöva ses över om alla skulle genomföra det. Men det är inte där problemet ligger, säger Sunnerud.