I februari är det elva år sedan Kristin Andersson miste sin make och svärmor i en trafikolycka. Sonen och svärfar klarade sig. Vid begravningen ville Kristin ha bårtäcken att lägga över kistorna, men begravningsbyrån hade bara ett att låna ut och församlingen inget.
– Då sa svägerskan och jag att "vi syr väl våra egna då", berättar Kristin.
Så gjorde de, och resultatet kan du se på en av bilderna här intill.
Men det skulle dröja ganska många år innan Kristin startade företag och började sy bårtäcken på beställning.
Kristin, som alltid har tyckt om att sy, drog i gång sin verksamhet med bårtäcken för ungefär ett år sedan. Nu designar hon och syr hon bårtäcken, urndukar och urnlöpare till såväl församlingar som privatkunder.
Själva tillverkningen är kvar i Nyköping, eftersom huset i Vråka håller på att renoveras, men sedan ska allt flytta till Vråka.
Hur kom det sig att det blev Vråka?
– Jag har en väninna här och har varit mycket här. Jag älskar Vråka. Det är lätt att känna sig välkommen i den här byn, säger Kristin, som för sju år sedan köpte det gula huset där den gamla lanthandeln tidigare låg.
Sedan i somras bor hon i huset året om, tillsammans med hunden Beverly, och i den gamla butiksdelen har hon öppnat en loppis.
På sikt hoppas Kristin att hennes företag Svenska Bårtäcken ska växa så att hon behöver anställa personal, men där är hon inte riktigt än.
Efter att ha provat olika material till täckena, har hon fastnat för ett polyestertyg med linnestruktur. Det är strykfritt, tvättbart och väger lite, vilket förstås är en fördel om det ska skickas.
Sedan kan Kristin såklart tänka sig att sy även i andra material, om det finns efterfrågan på det. Till exempel linne eller ekologisk bomull.
– Men då blir ju priset ett annat, påpekar hon.
Med ett bårtäcke kan man välja en enklare kista och samtidigt sätta personlig prägel på ceremonin genom text eller annan dekoration på själva täcket.
– Tanken är att bårtäcket ska kunna vara något som går i släkten, på samma sätt som en dopklänning.
Kristin hade en beställning där det var en ung mamma som hade gått bort. På det täcket sydde hon på en ficka för brev och minnessaker. Om de anhöriga vill, kan de vara med och brodera på bårtäcket. Det kan vara ett sätt att bearbeta det som hänt.
– Man slutar aldrig att sakna dem som är borta, men man lär sig hantera sorgen, säger Kristin.