Efter en kväll och förmiddag i Visby centrum blir likheterrna allt tydligare. Folkhavet på gatorna gör att man genomgående får lägga till några minuter i promenadtid mellan scenerna.
Precis som på Hultsfred nås man ständigt i av ljudet från flera scener. I ena örat intervjuas Jan Björklund på TV4:s scen. I andra örat ljudet från ett torgmöte där sympatisörer till Falun Gong-rörelsen berättar om oetisk organhandel i Kina.
Visst finns skillnaderna.
Här syns inga Doc Martens-kängor, band t-shirts eller för stora shorts. Klädkoden är svala, ljusa, men prydliga sommarkläder. Män som vill busa till det lite kan ha färgglada sneakers till sommarkostymen.
I Hultsfred var hjärtat den stora Hawaiiscenen. De största namnen spelade där vid 20 – 22-tiden på kvällen. I Visby är det partiledarnas tal vid 19:00 på Almedalens scen som drar den stora publiken.
Än så länge har jag bara hunnit med Jan Björklunds tal. Det går också att likna vid en typisk festivalstämning. Likt ett band som gör en spelning något år efter senaste skivan, och ett år till nästa skiva, så höll sig Björklund till sina greatest hits. Vi fick lite skola, krav på vassare försvar och angrepp på den energiuppgörelse som Liberalerna hoppade av från tidigare i våras. Inslagen som gav "här och nu"-känsla var referenserna till förra veckans Brexitomröstning i Storbritannien. Björklund positionerade Liberalerna som ett i grunden EU-vänligt parti.
Ytterligare en likhet med Hultsfred. Gudrun Schyman är här. Då som ledare för vänsterpartiet - idag är det Fi som gäller.