06.30 Efter veckor av torka upplever Ukna en tidig morgon med regn i luften. Utanför den vita 1800-talskyrkan fylls det på med bilar och på sina håll sitter män på sina ryggsäckar och dricker morgonkaffe. Om en kvart ska Storjaktens andakt börja. Blackstadprästen och jägaren Claes-Göran Thorell har som tradition att välsigna jakten och påminna jägarna om det ansvar som åligger en människa som avgör en annan varelses vara eller icke vara.
Storjakten 2015 är uppdelad i åtta områden med mellan tio och 40 jägare i varje. Inne i kyrkan står jaktledare för respektive krets och anvisar var deras jägare ska sitta. Hos jaktledaren Henrik Kullander har bänkarna precis börjat fyllas på.
– Vi försöker sätta oss tillsammans i den utsträckning det går, det är en tradition, säger han.
07.00 En kvart efter utsatt tid har alla eftersläntrare slagit sig ner i bänkarna. Greven på Stensnäs herrgård, Wolter Stackelberg, hälsar deltagarna av jakten välkomna och påminner om att Storjakten inte är någon form av utrotningsjakt.
– I dag ska vi ha en trevlig dag i skogen för att förvalta vildsvinsstammen. Vi vill ha våra grisar i skogarna och det är upp till var och en att bestämma hur många de ska vara.
Henrik Kullander är inne på samma linje som Wolter Stackelberg. Han menar att vildsvinen fört människor i trakten närmare varandra.
– Jag tror inte någon häromkring vill utrota vildsvinet, när spannmålen är mjölkmogen får man sätta in lite mer insatser bara. Men det är klart, om man inte gör något åt dem så kan de förstöra mycket av grödorna.
08.00 Efter att jägarna fått lyssna på förmaningar och tankar kring säkerhet och jaktetik och samstämmigt klämt med i psalmen ”Härlig är jorden” blåser jägaren Gabriel Danielsson en kort fanfar på ett jakthorn för att officiellt visa att jakten nu är i gång. Jägarna lämnar kyrkan i rask takt. Utanför kyrkporten sätts varenda bjärt keps, som legat i jägarnas knän under andakten, åter på ägarnas huvuden.
På Snötomta gård har förberedelserna varit igång sedan tidigt morgon. Klockan 06.00 träffade gårdens jaktledare, Johan Carlsson, sina hundförare för en extra genomgång av kartor och utställningsplatser.
– En hundförare har lite mer att hålla koll på än en passkytt. Den måste hela tiden veta var alla passkyttar står så att det inte sker någon olycka.
08.40 Johan Carlsson har kört ut till en plats i skogen där han ska släppa sin hund Rocco. Det är på hans signal som jakten på Snötomta kan börja.
– Alla hundförare på Snötomta, hör ni mig? Nu släpper vi alla hundar och rapportera till mig när ni är klara.
Sju minuter senare får Johan den första rapporten om att någon sett ett vildsvin i skogen. Trots den visuella kontakten faller inte något skott i skogen.
Hundföraren Robin Sundqvist från Mönsterås är i Snötomta efter en inbjudan av Johan Carlsson. Han berättar att den här typen av jakt inte är möjlig i hans hemtrakter, det är för mycket sämja mellan släkter och markägare. Han tror att ju mer problem man har av djuren desto lättare blir det att samarbeta.
– Det gäller ju att man ogillar grisarna mer än man ogillar varandra om det ska gå.
09.29 Ett skott smäller av och radion börjar genast knastra. Robin Sundqvist har skjutit dagens första gris på Snötomta. Johan gratulerar via radion och samtidigt får han information om att hans egen hund, Rocco, står och skäller på en ö. Han ökar takten mot ön.
– Nu kanske det äntligen blir lite jakt för mig. Han måste ju ha en gris ute på ön annars skulle han inte stå där och skälla.
09.56 När Johan kommer fram till ön är Rocco inte längre intresserad av att vara kvar.
– Nu vänder han och springer åt andra hållet. Jag fattar ingenting.
Johan ser besviken ut och tittar på sin GPS var hunden befinner sig i skogen. Rocco rör sig i kanten av sjön Svalgen vars ö han precis besökt.
– Det är en riktig katastrofjakt det här.
Snett över Svalgens vatten går en stor kraftledning och samtidigt som Johan säger att det är ett bra ställe att jaga på hörs flera hundskall från området. På ett litet öppet skogsbete kommer ett stort ensamt vildsvin ut ur skogen i hög hastighet. När vildsvinet ser det dike som delar av hagen i två delar, bestämmer hon sig för att ge sig ner i det.
– Det var en stor gris och jag tror att den var nere och badade i minst 40 sekunder innan den kom upp så jag kunde skjuta, säger passkytten Fredrik Skarin.
10.55 Förmiddagsjakten bryts. Sammanlagt är tre vildsvin skjutna på Snötomtas ägor och Johan är trots det tidigare utbrottet ganska nöjd. I församlingshemmet i Ukna puttrar grytorna för fullt och när de flesta jägarna fått i sig ärtsoppa och ostsmörgås visar det sig att Johans jägare skjutit klart flest vildsvin hittills.
13.15 Jakten är åter igång. Johan släpper ytterligare en hund för att öka chansen till att få vara med och jaga. Nu smäller det på fler ställen i skogen i en tät följd. Fem vildsvin ligger runt om i skogen och Johans radio går varm.
– Ja nu går det ju ganska bra här, säger Johan men avslöjar med sitt minspel att han tycker att det händer lite för lite där han befinner sig.
När han vänder sig om för att lokalisera sin hund Texas som sprungit i en radie runt sin Husse sedan andra jaktrundan börjat förstår han att hunden hittat något i skogen.
– Nämen, där kommer han med en älg framför sig. Det var ju duktigt, säger Johan och skakar på huvudet.
Eftersom det bara är tillåtet att skjuta vildsvin och räv under Storjakten är det ingen av jägarna som kan skjuta på Texas fynd och efter en stund tappar även han intresset och vänder tillbaka. När dagen summeras på Snötomta har nio vildsvin fått sätta livet till. Nu återstår det bara att samla ihop alla djur och bege sig till församlingshemmet i Ukna för den traditionella viltparaden.
17.00 På gräset framför församlingshemmet radas de skjutna grisarna upp efter varandra och Wolter Stackelberg stiger fram till de 14 vildsvinen med en värja i handen. Efter en kort beskrivning av vilken ceremoni som ska genomföras kallar greven fram passkytten Claes Holm till den gris som just han har skjutit under dagen. Enligt den tradition som brukas vid Storjakten måste den som skjutit sitt livs första vildsvin bli dubbad av Wolter Stackelberg i samband med paraden, värjan ska slås tre gånger över rumpan. En gång för Gud fader, en gång för kvinnan och en slutlig för jaktens helgon Hubertus. Efter att Claes Holm ställt sig på knä framför det skjutna vildsvinet duttas värjan tre gånger över hans rumpa. Claes Holm är nu en invigd vildsvinsjägare och efter att Gabriel Danielsson åter låtit jakthornet ljuda är Storjakten i Ukna över.