Å ena sidan – Krister Örnfjäder finns på samma valsedel som en före detta partiledare och en möjlig blivande minister – Håkan Juholt och Lena Hallengren. Hård konkurrens.
Å andra sidan är Kalmar län ett S-fäste. Örnfjäder finns på plats tre på valsedeln. I förra valet tog partiet fyra av åtta mandat i länet. Trots att S på riksnivå gjorde ett historiskt fiaskoval.
Har du Tjusts säkraste rikskandidatur?
– Säker kan man aldrig
vara, svarar han.
Den som följt medierna under året har läst att S-valsedeln kom till under stor vånda. Partiet ville ha varannan damernas, en kandidat under 35 år, geografisk spridning. Enligt uppgifter passade Örnfjäder inte in i det pusslet under ett skede.
Själv tar han lätt på det resonemanget.
– Det var aldrig något som nådde fram till mig, och jag förutsätter att man pratar med dem som det berör.
Samtidigt försvarar han att det i den bästa av världar ska finnas en stor blandning bland kandidaterna.
– Vi är ju egentligen det enda partiet som kan resonera på det sättet, med våra fyra mandat.
Har du alls tänkt på en tillvaro som icke-riksdagsman?
– Det är klart jag har. I grunden finns min anställning på sjukhuset kvar, men jobbet har hunnit förändras helt. Jag skulle få börja med att sätta mig på skolbänken.
Örnfjäder kom in som ersättare, mitt under en mandatperiod, 1992. Han har varit med om ett antal valrörelser.
Hur har kampanjandet förändrats?
– Även i vårt parti har det blivit mer personinriktat. Det har blivit viktigare vilka som företräder partiet.
Han berättar också hur intresseorganisationer blivit allt flitigare att uppvakta politiker.
– Det är inte så mycket som skiljer blocken åt i procent. Vi uppvaktas av grupper som utmålar sig själva som marginalgruppen som kan avgöra valet.
De senaste valrörelserna har dessutom kravet växt fram att kandidaterna ska vara synliga i de social medierna.
Hur mycket ambassadör för sitt hemlän kan man vara?
– Så mycket man vill, men är man det för mycket blir det kontraproduktivt. Jag har mött riksdagsmän som aldrig kunnat se bortom den egna hemorten. När de börjat talat har man vetat hur det ska sluta.
Inte desto mindre kommer han in på några områden där han lobbat för länet. Ibland kan det kräva stort tålamod för att få igenom en fråga.
Som när han upptäckte att det fanns ett bidrag för att tjälsäkra vägar för skogstransporter.
Haken var att bidraget var förbehållet skogslänen i norra Sverige.
– Det tog sex år att få in att länen i Småland också borde höra dit.
Han nämner förslaget att låta Hultsfred, Vimmerby och Västervik bli försökskommuner för att få köpa in högskoleutbildningar som ska försörja den lokala arbetsmarknaden med arbetskraft, som ett förslag som han vill arbeta för.
– I dag är vi förlorare i kampen om arbetskraft. Flyttar man till en ort för utbildning stannar man gärna där, och företag flyttar dit för att de vet att där finns det arbetskraft. Det är säkert ett 100-tal kommuner i landet som är i samma situation som oss.
En fråga som berör alla politiska nivåer är den framtida regionala indelningen. Krister Örnfjäder säger att han förespråkar en region med Smålandslänen och Östergötland.
Hur viktig är frågan? Kan vi klara oss med nuvarande län?
– Kan, kan vi, men vi ser hela tiden hur de sker regionindelningar hos myndigheter och organisationer som påverkar Kalmar län. I järnvägsfrågor hör halva länet till Malmö, och halva länet till ett regionkontor i Solna. Vill vi vara med och påverka regionutvecklingen måste vi gå före.