Detta banar väg för att spåra upp många fler svarta hål i Vintergatan, enligt astronomiprofessor Lennart Lindegren i Lund, en av forskarna bakom upptäckten.

Normalt upptäcks svarta hål genom att mäta röntgenstrålning som uppstår när gas från en stjärna faller in mot hålet och hettas upp till extrema temperaturer. Vanligtvis befinner sig då hålet tätt intill stjärnan.

Bakom ett nytt sätt att avslöja svarta hål står nu en internationell forskargrupp som under lång tid har följt hur en röd jättestjärna cirka 10 000 ljusår från solen rör sig. Runt stjärnan kretsar ett osynligt objekt med stark påverkan på stjärnans 83 dygn långa cirkelbana.

Stjärnan kretsar med varierande hastighet och genom att studera banrörelsen i det så kallade dubbelsystemet drar forskarna slutsatsen att det objektet är ett svart hål.

En viktig pusselbit är avståndet till jättestjärnan som är uppmätt av den europeiska rymdstyrelsen ESA:s rymdteleskop Gaia, som Lennart Lindegren sedan länge är väl förtrogen med.

"Mina datorsimuleringar visar att mätningen ger solitt stöd åt slutsatsen att det rör sig om ett svart hål", säger han i ett pressmeddelande från Lunds universitet.

Den nya metoden kommer att leda till att många fler svarta hål upptäcks i Vintergatan och till mer kunskap om hålens massor och åldrar, bedömer Lennart Lindegren, en av författarna till studien som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Science. Studien har letts av forskare vid Ohio State University i USA.