– Generellt sätt är vår verksamhet lite anonym.
Det konstaterar Ruben Öberg. Han är chef för affärsområde Vatten, som ligger under Västervik miljö- och energi. Det är inte ofta de får anledning att berätta om vattenverksamheten. Men den senaste tidens avvikande smak på vattnet har skapat viss debatt. Vi återkommer till det.
Vi har träffats på vattenverket vid sjön Hjorten utanför Västervik. Anläggningen är liksom verksamheten ganska anonym. Den ligger väldigt vackert vid Hjortens östra strand.
– Läget är väl ingen hemlighet, men heller inget vi skyltar med. Det är så klart en säkerhetsfråga, säger Ruben Öberg.
Vattenverket vid Hjorten är stort, det största av de 16 som finns i kommunen. Från Hjortenverket förser man Västervik, Almvik, Gunnebo och Verkebäck med rent dricksvatten. En varm sommardag trycks mellan åtta och niotusen kubikmeter vatten genom ledningarna per dygn för att täcka behovet.
En dag som denna, en helt normal vårtorsdag i mars, ligger nivåerna på cirka 6 500 kubikmeter. Vattenytan ligger i dag 19,69 meter över havet, det finns vattendomar som reglerar hur mycket ytan får sjunka. Blir det för lågt måste vatten pumpas från sjön Vångaren, som också styrs av en vattendom. Hela tiden en fin balansgång för att inte passera vad som är tillåtet.
Vattnet här är så kallat ytvatten, till skillnad från de städer där det finns tillgång till rikligt med grundvatten. Ytvatten gör reningen mycket mer komplicerad.
Urban Pettersson är drifttekniker på anläggningen. Han berättar om processen.
– En ledning ligger femtio till sextio meter ut i sjön, sju meter under ytan och suger in vatten till verket, säger han.
Han visar ett slags flödesschema, där en intagskammare med grovgaller gör den första reningen från större material man fått med det så kallade råvattnet. Efter det tar ett annat, lite finare galler vid och vattnet passerar en mikrosil, en slags duk som ytterligare renar råvattnet. Sedan går det genom flera steg (se faktaruta), hela processen tar mellan fem och sex timmar.
Att vattnet är rent är det viktigaste. Det håller livsmedelsstandard och är renare än det vatten man köper på flaska. Det säger Ann-Christin Regnell som är laboratorieingenjör.
– Vi kontrollerar vattnet flera gånger i veckan och det testas hela tiden av anläggningen själv, säger hon.
Hon menar att den största utmaningen är få bort det organiska materialet och att få ett vatten som smakar gott.
– Nu när vi har problem med smaken feltestar vi anläggningen steg för steg, det tar tid, berättar hon.
Det är det som pågår nu, man är väl medveten om att många anser att vattnet smakar "konstigt".
– Det är frustrerande för alla inblandade. I dagsläget vet vi faktiskt inte exakt vad smaken beror på, berättar Ruben Öberg.
Får man tillbaka sina pengar om man är missnöjd?
– Nej, det får man inte. I kontraktet står det ingenting om smak, vattnet ska vara rent att dricka och det är det i allra högsta grad, säger Christoffer Schmidt, kundservicechef.
Man har undersökt det mesta. Kollat ledningar och justerat olika halter, spolat nätet på flera platser och ökat klordosen.
– Felsökningen måste få ta tid, annars vet vi till slut inte var problemet ligger, säger Christoffer Schmidt.
Under fredagen togs också beslutet att ta in extern expertis för att komma till rätta med problemen.
– Det är ett sätt att påskynda den här processen. Vi har kopplat in den största konsultfirman när det gäller vatten och avlopp.
– Vatten är så självklart, vi tar det helt för givet i Sverige men det är oerhört komplicerat, säger Ruben Öberg.