Enligt Brottsförebyggande rådet, Brå, är det i 80 procent av fallen en familjemedlem eller närstående som utfört övergreppen.
Statistik från Brå visar att ungefär 18 000 sexualbrott anmäls varje år och 3 000 av dem är våldtäkter på barn mellan 0 och 17 år. Bara en liten del av dessa leder till åtal och endast 4,2 procent av fallen med sexualbrott mot barn leder till en fällande dom. Siffran varierar också stort i landet.
Det här tycker Agneta Bravélius är ett mycket allvarligt och stort problem. Därför startade hon BRY – Barns rättsskydd, som bland annat arbetar med att försöka få en särskild barndomstol inrättad, där alla är specialutbildade på brott som begås emot barn.
– Nu kan det lika gärna vara en bolagsjurist som dömer, säger hon.
Varför finns det inte barndomstolar redan nu?
– Jag tror att det bland annat beror på att det är en målgrupp som inte kan föra sin egen talan. Och då skjuter politikerna gärna på kostnaden.
Monica Dahlström-Lannes arbetade i många år som polis i Eskilstuna och som vålds- och sexualbrottsutredare, och den som tog initiativ till den så kallade Eskilstunamodellen, det som senare blev Barnahus, där barnet som misstänks ha utsatts för brott får träffa alla inblandade myndigheter på plats i stället för att behöva slussas runt.
Monica har följt utvecklingen för barns rättsskydd och tycker att det blivit sämre och inte bättre.
– När jag läser domar i dag ser jag ofta att man helt glömmer barnperspektivet, och ibland inte ens använder sunt förnuft.
En stor svårighet, särskilt när det gäller vålds- och sexualbrott mot barn, är att brotten ofta ligger längre tillbaks i tiden och att de har svårt att redogöra för exakt när något hände.
– Den höga bevisbördan är nästintill orimlig. Det ska till att någon tas på bar gärning, eller att det finns bildbevis eller sperma som kan DNA-spåras för att det ska bli en fällande dom. Och skador på barnen bortförklaras in absurdum, säger Agneta Bravélius.
Både hon och Monica Dahlström-Lannes är överens om att en specialistdomstol är nödvändig för dessa barns rättsskydd.
– Barn berättar efter sin förmåga, så gott de kan. Särskilt traumatiserade barn. Jag tycker vi måste ha specialutbildade personer i domstolen för detta, och man måste lyssna mer på de läkare, psykologer och poliser som arbetat med fallen, säger Monica Dahlström-Lannes.