Den 25 januari reste Sharad Batt till Indien för en välbehövlig semester. Tre veckor senare kom frun Raksha och planen var att makarna skulle åka hem till Sverige igen den 31 mars. Men så kom coronaviruset.
– Först införde man en dags utegångsförbud. Då tänkte jag att en dag inte är så farligt, men dagen efter sa premiärministern att det skulle förlängas till 29 mars, sedan blev det 14 april. Hela Indien är nedstängt. Man kan inte åka kollektivt, inga privata bilresor och in- och utrikesflygen är stoppade, säger han på telefon från Mumbai och fortsätter:
– Det är som ett fängelse. Man kan gå ut, men inte mycket mer än så. De lokala apoteken och matbutikerna är öppna, allt annat är stängt.
Indiens regering har infört omfattande restriktioner och hela landet står i princip still. De 1,3 miljarder invånarna ska hålla sig hemma och de som inte följer riktlinjerna riskerar böter och fängelse i upp till två år, rapporterar TT.
– En eller två dagar så här är inga problem, men nu börjar det gå mig på nerverna. Det är två veckor kvar till den 14:e då restriktionerna ska lätta. Annars är det prat om att det eventuellt kan bli tre månader.
Sharad och Raksha har haft två hemreseor bokade, men bägge har ställts in och det är högst oklart när de kan flyga hem till Sverige.
– Jag har inte en aning om när vi kan komma hem, jag går in på hemsidor och försöker att boka men det går inte. Jag har redan bokat två biljetter och det går inte att lägga ut hur mycket pengar som helst.
Inte ens Mumbais hotell tar emot några gäster just nu. Därför tvingas Sharad och Raksha bo hos vänner.
– Just nu bor vi fem personer i en trerummare.
Hur skiljer sig Indien från Sverige i en sån här kris?
– Väldigt mycket. Jag tycker att den indiska regeringen har gjort rätt eftersom det bor 1,3 miljarder människor här. När man går ut måste man ha en ansiktsmask. Poliserna patrullerar och ser till att invånarna följer det.
– Jag åkte till Indien för att återhämta mig, och de första veckorna var bra. Att gå ut och äta, ta en drink och sånt är ju helt borta nu. Jag längtar hem till pannbiffar, köttbullar och knäckebröd. Det är lyx att kunna sitta på verandan eller ta en promenad i skogen. Två veckor till vete fan om jag klarar, ursäkta uttrycket, men det går mig på nerverna.