Mona Liljedahl är pedagog, föreläsare och har skrivit böcker om särskilt begåvade barn. Hon är en av dem som bidragit till Skolverkets handledning till skolor om särbegåvade barn.
Hon berättar att kunskapen om särbegåvade barn och deras behov fortfarande är låg.
Det förekommer att särbegåvningen upptäcks när barnen får problem i skolan, och man utreder för diagnos.
– Det finns exempel på när man varit på väg att placera ett barn i särskola, och gjort ett IQ-test för att bekräfta att barnet har ett IQ under 70. Testet har visat att barnet tvärtom befinner sig i den högre delen av skalan.
Men ett barn med hög intelligens borde ju ha alla förutsättningar att klara undervisningen. Hur kan det bli så?
– Det här är barn med förmåga till abstrakt tänkande, och som har lätt att se sammanhang. När läraren går igenom något konstaterar barnet "att det här förstår jag", och då vill barnet vidare.
När läraren delar ut övningsuppgifter, kan den särbegåvade eleven uppleva uppgifterna som alldeles för enkla, och blir sittande därför att uppgifterna känns meningslösa. Läraren kan då tro att eleven har svårt att hänga med.
– Inte sällan uppfattar särbegåvade elever sig själva som dumma eller misslyckade när de ser hur kamrater gör enkla uppgifter snabbare än dem, berättar Mona Liljedahl.
I klassrummet kan särskilt begåvade barn ibland upplevas som provocerande.
– De ställer ständigt svåra frågor, och kan få höra saker som "tänk inte så mycket" eller "krångla inte till allt".
Mona Liljedahl brukar tala om ett pedagogiskt ABC för att framgångsrikt undervisa särskilt begåvade elever: Acceleration, berikning och coachning. Acceleration handlar om att anpassa tempot till elevens förmåga. Med berikning menar hon sätt att stimulera elevens kunskapstörst. Coachning slutligen, handlar om elevens behov av mentorskap.
– Det är inte bara att låta särskilt begåvade elever sitta ensamma med en svårare mattebok än de andra eleverna. De behöver väl så mycket handledning som andra elever.
Samtidigt säger Mona Liljedahl att anpassningen till särskilt begåvade elever inte behöver vara så resurskrävande.
– När jag håller i utbildningar så hittar lärare ofta egna lösningar. Det handlar om att låta elever röra sig flexibelt över gränserna mellan årskurser, och mellan grundskola och gymnasium.