Tidigare i somras skrev VT att det inte finns någon brist på jourveterinärer i norra Kalmar län. Det stämmer fortfarande i den bemärkelsen att det alltid finns minst en veterinär som jobbar med jour och akutfall. Men bristen på veterinärer är svår, säger Lena Jakobsson, klinikchef och veterinär i norra Kalmar län.
– Vi fick inte tag på semestervikarier i somras, det går inte att locka folk till landsbygden. Så har det varit i många år, det är svårt. Vi försöker etablera en relation med studenterna under studietiden och locka tillbaka dem efter utbildningen, säger hon.
I norra länet finns det två distriktsmottagningar, en i Vimmerby och en i Gamleby. Det finns tre filialer och de ligger i Hultsfred, Rimforsa och Västervik. På distriktsmottagningarna jobbar nio veterinärer sammanlagt och Lena Jakobsson säger att hon ändå vill lugna djurägare som kanske oroar sig för att inte få hjälp av veterinär när det behövs.
– Vi klarar verksamheten. Vi har i uppdrag att ha en jourveterinär och det kommer alltid att finnas en veterinär som jobbar.
Hon säger att risken kan vara att djurägarna får åka lite längre för att träffa en veterinär, eftersom verksamheten inte alltid kan ha jourveterinärer i både Vimmerby och Gamleby. Vid hembesök kan man få vänta längre om veterinären måste åka från en kommun till en annan. Bemanningsproblemen har också påverkat filialverksamheten.
– I somras behövde vi stänga och drog ner på öppettider för smådjursverksamheten.
Lena Jakobsson säger att de inte har så många akutfall, men att de som inte har jouren kan gå in och hjälpa till om det behövs, exempelvis med akuta avlivningar. Men mest är det förbokade jobb de har.
Är inte veterinär ett populärt yrke?– Man trodde för några år sedan att det skulle bli ett överskott av veterinärer men det blev inte så. Utbildningsplatserna utomlands har minskat och många klarar inte utbildningen i Sverige. Eller så klarar de inte jobbet, de bränner ut sig.
Det är inte bara bemanningen som gör det svårare för veterinärerna. Lena Jakobsson säger också att kundernas krav ökar och att man kan göra mer för djuren nu än tidigare. Hon säger att en del ser på djuren som om de vore deras barn och att de ibland vill behandla mer än vad som är bra för djuret.
– Ibland får vi säga att det inte är lämpligt att behandla, att djuret lider.