2012 lades de särskilda undervisningsenheterna ner –  små skolor där elever som hade svårt att fungera i vanliga klasser gick. Beslutet var omdebatterat. Förespråkarna för nedläggningen menade att eleverna mådde bättre av att få gå i sin vanliga klass, och mycket väl kunde fungera bara de fick rätt stöd.

Kritikerna menade att det inte fungerade i praktiken. Åtminstone inte för alla.

Framförallt två partiet i Västervik har varit kritiska:

Liberalerna lyckades i budgetförhandlingarna få igenom att en särskilda undervisningsenhet ska öppna igen.

Socialisterna skrev en motion i mars 2018 som ledde fram till att en kartläggning startades som skulle utreda hur stödet till elever med särskilda behov fungerar. Nu ligger kartläggningen klar, den bygger på intervjuer med lärare, skolledare och annan skolpersonal.

I utredningen radas både framgångsfaktorer och utmaningar upp:

En viktig fråga är personaltätheten. Flera intervjuade beskriver hur bra det kan fungera när läraren har stöd till exempel av en annan pedagog i klassrummet. Tuffare är det om man är ensam att leda klassen:

"Man blir väldigt ensam som klasslärare om det finns en elev som kräver all uppmärksamhet och skriker och slänger i dörrar", sägs det i ett intervjusvar.

Andra utmaningar är bristen på små klassrum i vissa skolor, och att samarbetet med andra aktörer som socialförvaltningen och barnpsykiatrin kunde vara bättre.

– Den här utredningen är en bra plattform för det fortsatta arbetet, säger Marcus Fridlund (S), barn- och utbildningsnämndens ordförande.