Ett ganska uppenbart vårtecken finns med oss hela tiden dessa dagar: det tilltagande ljuset. Det blir extra tydligt en solig dag som i lördags.
Men med flera minusgrader på morgonen, dröjer det ett tag innan de små vårtecknen vill visa sig. Som bina. Tveksamma sitter de kvar på flustret till bikupan, innan de bestämmer sig för att pröva vingarna i den kalla vinden. Men det är först efter lunchtid som det sker.
Fåglarna är mer härdiga. Runt Törnsfalls kyrka knallar flera tranor omkring på fälten och letar efter något att äta. Ibland trumpetar de i högan sky. Ropande tranor hörs långt.
Färden med bilen går vidare över Vångsunda och Kårby, där fredagens snö ligger kvar i skuggiga partier. Vid Blekhem spelflyger tofsviporna runt två tranor.
Tanken är nu att få höra lite mer fågelsång. Mellan Ottinge och Hjulby i Lofta sjöng sånglärkorna för bara några dagar sedan, men den här förmiddagen är det helt tyst. Fälten ligger tomma. Inte ens en rastande gås, så långt ögat når.
Bättre lycka med de bevingade vårtecknen blir det vid Uknö, några kilometer närmare kusten. Där rastar bland annat minst ett 70-tal bläsgäss på sin väg norrut.
Krickan, minst bland änderna, har anlänt från sina vinterkvarter och installerat sig i våtmarken. Så mycket fågelsång blir det inte här heller, men en stare sjunger i alla fall en stump från ett träd.
I lä för vinden har myrorna tagit sig ut på stacken, för att se vad som behöver lagas och fixas efter vintern.