Drömmen har funnits länge i Kalmar län: En busslinje längs med ostkusten som kan knyta länet närmare Norrköping och Stockholm.

I höst har man tagit ett steg närmare ett förverkligande. Busslinjen Västerviks Express mellan Västervik och Stockholm har fått en förlängning så att den startar i Oskarshamn. Efter årsskiftet ska avgångarna bli fler.

Herbert Paalberg och Lars Adolfsson, båda med långt förflutet som järnvägsanställda, ser dock inte på satsningen med blida ögon. I ett brev till regionens kollektivtrafiknämnd uppmanar de regionen att tänka om.

– Man har dragit igång busslinjen efter att  järnvägsförbindelsen Oskarshamn–Berga lades ner, säger Herbert Paalberg.

Via Berga kunde oskarshamnare ta Stångådalsbanan vidare mot Östergötland och Stockholm. Med superbussen är tanken att man får en bussförbindelse över Västervik till Norrköping, och därifrån en snabb tågförbindelse till Stockholm.

Paalberg och Adolfsson menar att det vore bättre att satsa på en buss från Oskarshamn till Västervik, därifrån tåg på Tjustbanan till Linköping och däri tågbyte till Stockholm. Det blir ett byte mer, men de menar att det finns andra fördelar.

– Komforten är en helt annan på tågen. Du slipper sitta fastbältad. Det finns handikappanpassade toaletter. Restiden blir densamma.

Nu menar de att man bygger upp två parallella system för resor till Stockholm. Å ena sidan planerar Regionen inköp av nya tåg för mångmiljonbelopp, å andra sidan utvecklar man superbusskonceptet.

– Man konkurrerar med sig själv, säger Lars Adolfsson.

De befarar att superbussen kan dra undan underlag för järnvägstrafiken. Istället vill de se ytterligare satsningar på Tjustbanan. Fler tåg i systemet för att förhindra fordonsbrist när tåg måste repareras, och höjd säkerhet vid järnvägsövergångarna.

Deras skrivelse lär säkert möta mothugg, men på en punkt lär deras meningsmotståndare inte kunna klå dem, och det är den praktiska erfarenheten av tågtrafik. Lars Adolfsson började vid järnvägen som 15-åring. Han utbildade sig så småningom till tågklarerare. När det yrket försvann kom han att arbeta i biljettexpeditioner runt om i regionen. Inhopp gjordes även efter pensioneringen.

Herbert Paalberg började jobba som lokförare på 70-talet. Han är också pensionär, men...

– I natt ska jag till Nässjö. I helgen ska jag köra ett museitåg, ett elektrolok från 50-talet, med 60-talsvagnar.