I går berättade vi att debatten om kommunens användning av så kallade swappar, för att försäkra sig mot räntesvängningar, blossat upp igen. Kritikerna menar att det har varit en dyr och spekulativ lösning. Försvararna menar att en kommun måste skydda sig mot ränteuppgångar.
En av kritikerna, Wolter Stackelberg, har hört av sig till oss. Han är framförallt kritisk till de affärer som gjordes i ett senare skede, 2014:
– Då såg man att räntan var på väg ner, men kommunen tecknade flera swappar med långa löptider.
Affärerna innebar att kommunen band lån på 801 miljoner kronor till en snittränta på 2,9 procent.
Beslut som rör kommunens lån ska följa kommunens finanspolicy. Där sägs att snittlöptiderna på lånen ska ligga mellan ett till fem år. Enligt Wolter Stackelberg så överskreds gränsen på fem år vid en affär 2014.
Anta att kommunen inte räntesäkrat och räntan gått upp. Hade inte tjänstemännen fått ännu mer kritik?
– Jo, det är därför kommunen har en finanspolicy, och den ska man också hålla sig till, svarar Stackelberg.
I ett svar skriver kommundirektören och dåvarande ekonomichefen Anders Björlin att man under en period låg nära gränsen för vad finanspolicyn tillåter:
– Men vi har inte fått någon anmärkning från revisorerna.
Mellan 2015 och 2018 tecknades inte några nya swappar. 2019 tecknades en swap som binder 150 miljoner kronor till räntan 0,74 procent under tio år. Snittlöptiden för kommunens lån ligger i dag på drygt 2 år.