Fredrik Westerholm drömde från början om att bli advokat. Han utbildade sig till jurist och hade till och med en anställning på en byrå. Men för elva år sedan valde han i stället att börja arbeta som polis i Västervik. Ett val han aldrig ångrat.
– Varför jag valde att bli polis kan låta högtravande. Men jag har alltid känt att det är fel när någon som inte kan försvara sig själv utsätts. I en demokrati är det jätteviktigt att alla människor får vara lika mycket värda. Sedan är det såklart jättekul att åka blåljus och spana på kriminella. Jag trivs jättebra. Det är lika roligt i dag som för elva år sedan.
I en undersökning som Polisförbundet presenterade 2017 upplevde sju av tio poliser att utsattheten för våld och hot ökat de senaste tolv åren.
Hösten 2018 presenterade Polismyndigheten en annan undersökning. Där uppgav var fjärde medarbetare att de utsatts för försök att påverka hur de utför sina arbetsuppgifter.
Enligt en kartläggning gjord av SVT inträffade minst 16 allvarliga angrepp mot svensk polis mellan oktober 2017 och december 2018. Det handlade om allt från polisfordon som satts i brand till explosioner vid polishus och skjutningar mot polispersonals privata bostäder.
De senaste 20 åren har antalet anmälningar om hot och våld på jobbet nästan fördubblats. Siffror från Arbetsmiljöverket visar att poliser är en av yrkesgrupperna med flest sjukskrivna på grund av hot och våld.
Varför tror du att det ser ut så här?
– Jag upplever att vi har fått ett aningen råare samhällsklimat. När jag började som polis var det jätteovanligt med knivslagsmål eller personrån här i Kalmar län. Tyvärr är det inte så längre och det kommer ett grövre våld som jag inte känner igen sedan tidigare. Men varför det blivit så kan jag inte svara på och det finns nog inget enkelt svar.
Fredrik Westerholm menar att det är vanligt att poliser hotas i tjänsten. De mindre allvarliga hoten trillar in titt som tätt och långt ifrån allt anmäls. Så mörkertalet är stort.
– Det är tyvärr väldigt vanligt och siffrorna i sig berättar inte hur vanligt det är. Omhändertar jag någon som är kraftigt berusad är det ofta att någon säger: "Jag ska döda dig" eller "Jag ska ge dig stryk". Men det är hot som jag vanligtvis inte rapporterar vidare.
– De hot vi rapporterar är när man känner att det ligger substans i det. Och det har ökat i Västervik, framför allt sedan vi började arbeta mer offensivt mot personer vi bedömer står bakom en stor del av brotten. En del poliser är oftare framme och konfronterar och då kan det vara en bil som åker förbi dennes hemadress eller så.
Finns det en fara med att vissa hot aldrig anmäls?
– Ja det finns en risk med det. Samtidigt blir vi skolade i det och får höra från tingsrätter att en polisman ska tåla en hel del i tjänsteutövningen. Det betyder inte att personenen inte blir dömd, men för att få ersättning för kränkning så krävs det ganska mycket.
Blir man någonsin van?
– Det är inte behagligt på något sätt. Framför allt om man har familj. Det är inte roligt att bli hotad, men jag känner att både polismyndigheten och mina kollegor sluter upp bakom. Så jag har aldrig känt att jag stått helt ensam.
Fredrik Westerholm har själv utsatts för hot i tjänsten. Han berättar om en insats i Västervik där han fick information om att det eventuellt kunde finnas en replika av en pistol inne i lägenheten. När Fredrik anlände till platsen hotade gärningsmannen honom genom att sticka replikan genom brevinkastet och uttalat att han skulle döda honom. Fredrik anmälde händelsen och mannen dömdes för hot mot tjänsteman. Men någon ersättning för kränkning fick han aldrig.
– Eftersom jag hade fått informationen om replikan så bedömde tingsrätten att jag borde varit beredd på att pistolpipan kunde komma ut.
Bör man ändra något i lagen? Kan en sån dom skicka signaler att ni poliser ska tåla för mycket?
– Ja det tycker jag. Inte för att jag som polis är mer värd än någon annan, men ger man sig på den rollen jag har i samhället så tycker jag det bör hända något. I bland känns det som att vi accepterar alldeles för mycket.
Vad behöver man göra för att minska hoten? Både i din yrkesgrupp men också generellt i samhället?
– I egentligen alla yrkesgrupper så tycker jag att det ska skärpas upp och inte acceptera lika mycket. I grund och botten handlar det om utanförskap och klyftor. Vissa får aldrig chansen till något annat liv än den kriminella banan och många orkar inte ens försöka ta sig in i den andra världen.
Trots hoten och våldet har Fredrik aldrig ångrat att han blev polis eller tänkt tanken på att sluta. Men ibland har han funderat på varför just han ska utsätta sig.
– Det är en tanke som kommer upp ibland och som säkert fler poliser tänker. Varför man ska utsättas när man kan gå över till den privata sidan och tjäna mycket bättre och helt slippa hot. Men jag har aldrig på allvar funderat på att lägga av, tvärtom. Jag kommer aldrig backa undan för någon som försöker få mig att göra det.