– Jag brukar förstå efter första genomgången, men när läraren gått igenom så ska det repeteras, och sedan görs det upprepningar på upprepningarna.

Nira har alltid haft lätt för att lära sig saker. När hon började skolan kunde hon redan läsa, skriva och de fyra räknesätten. I dag går hon på högstadiet. Nians matematik är färdig sedan sjuan. 

I våras tog det stopp.  Hon slutade att gå till skolan. Undervisningen kändes meningslös och bemötandet var inte bra. Nu råder ett dödläge mellan hennes familj och skolan om hur hennes skolsituation ska lösas.

– Som många andra särskilt begåvade elever har hon lätt att koppla ny kunskap till det hon redan kan, och snabbt se helheter, berättar mamma Malin.

Samtidigt som förmågorna är en gåva, så sätter de pedagogerna på prov. Bemöts särskilt begåvade elever fel är det inte ovanligt att de känner sig understimulerade, och att skolgången, som i Niras fall, känns outhärdlig.

Under våren och hösten har det pågått diskussioner mellan Nira, hennes föräldrar och skolan om hur undervisningen ska anpassas. Mamma Malin är besviken på skolan i Västerviks kommun.

– Sedan 2010 säger skollagen att undervisningen ska anpassas även för att möta särskilt begåvade elevers behov, men i Västerviks kommun finns ingen plan för hur det ska ske.

Enligt henne är det familjen som hela tiden fått påtala Niras behov. Längre ner i åldrarna identifierade inte lärarna henne som särskilt begåvad. Ett skäl enligt Nira själv är att hon inte är "högpresterande". Många tror felaktigt att "särskilt begåvad" och "högpresterande" hör ihop.

– Jag har inget behov av att vara bäst, förklarar hon.

Lösningar som att hon skulle hoppa över en årskurs har diskuterats.

– Men det har Nira motsatt sig. Det skulle innebära risk för kunskapsluckor, säger Malin.

Under våren fick Nira möjlighet att studera hemma och skriva prov, men i efterhand har det visat sig att två av de skrivna proven inte godkänts. 

– Skolan har inte varit konsekvent, och det har påverkat hennes betyg, säger mamma Malin.

Vad tänker man som förälder när ens barn inte vill gå till skolan. Det måste vara en svår situation?

– Ja, men det man också måste ta hänsyn till är ens barns hälsa.

Under våren och hösten tycks dialogen mellan familjen och skolan blivit allt sämre. 

Malin visar upp mejl där föräldrarna instrueras att kommunikationen med rektorn i fortsättningen ska ske med e-post. Hon säger att den ende de numera får prata med är förvaltningschefen Magnus Bengtsson.

Varför har det blivit så här?

– Det är en fråga som jag tycker att du ska ställa till skolan.

Skolan har tagit fram ett åtgärdsprogram. Det innebär att Nira ska vistas i skolan två dagar i veckan, och ges uppgifter att arbeta med hemma. Nira är kritisk till planen, och menar att den inte tar hänsyn till hennes behov. Som exempel tar hon att hon har svårt att göra de enskilda uppgifterna utan att se vad som är syftet med kursen.

– Jag vill veta vad det är som krävs för att nå godkänt, utan att behöva gå igenom alla upprepningar.

En annan punkt handlar om möjligheten att låta hennes föräldrar följa med till skolan:

– Hon har inte varit i skolan sedan april månad. Det handlar om hennes behov av trygghet, säger mamma Malin. 

Vad önskar Nira för att få en fungerande skolgång?

– Jag kan inte säga "att så här ska vi göra" och så fungerar det resten av skolgången. Det kan förändra sig. Vad jag vill är att man lyssnar på mig, och är flexibel.