– Jag upplever inte att det är någon skillnad på hur vi behandlas, säger Emma Lindvall, en av de två tjejer som just nu går byggprogrammet i Västervik.

– Visst, det kan bli lite tuff jargong och lite grabbigt snack, men inte värre än så.

– Det kan bli lite grabbig stämning och då tror jag det underlättar att vi är två, säger Anna André.

De går båda andra året och trivs bra med både utbildningen och yrkesvalet.

Fabian Rosén och Ted Dahlquist tycker inte att det faktum att två av klasskompisarna är tjejer gör någon skillnad.

– Det spelar ingen roll om det är killar eller tjejer som bygger, säger Fabian.

– Det viktiga är att man kan bygga, håller Ted med.

Anna berättar att hon var lite tveksam innan hon valde byggprogrammet, just på grund av det hon hört om machokulturen.

– Jag pratade om det med en av lärarna och så fick jag träffa tjejen som gick här då och hon berättade hur det var och att hon inte tyckte att det var något problem. Och när jag väl började så märktes ingenting av något sådant, säger hon.

Emma däremot berättar att hon inte ens tänkte på det.

– Jag sket i vilka jag skulle gå med, jag ville gå bygg för jag tyckte det verkade kul.

Även om ingen av tjejerna har märkt av någon diskriminering i skolan så har de fått känna av det när de varit ute och jobbat.

– Jag jobbade på ett byggvaruhus i somras och då hände det ofta att det kom in kunder, äldre män, som ville prata med en kille i stället, säger Emma.