Under de senaste tre åren har antalet avvikelser kring hot och våld mot akutpersonalen i Västervik ökat. 2017 var siffran tolv stycken, 2018 hade antalet rapporter ökat till 14 stycken – och under 2019 registrerades 17 avvikelser.
– Det har ökat, men jag tror att det är ett väldigt stort mörkertal, allt rapporteras inte. Jag tror inte att man kan gå på siffrorna och säga att det var 17 gånger på ett år som personalen uppfattade det här, säger akutmottagningens verksamhetschef Marika Berg och fortsätter:
– Men det har helt klart ökat, det är en annan attityd bland patienter och jag är förvånad över att det bara är 17 stycken. Framför allt är det en hotfullare attityd från både anhöriga och patienter, och personalen känner sig otryggare med den attityden.
Vi har gått igenom samtliga rapporter. Det handlar om hotfulla patienter, anhöriga som varit drogpåverkade och vägrat lämna akuten samt personer som slagit sönder inventarier i väntrummet. I en av avvikelserna uppger en kvinnlig medarbetare att hon utsattes för fysiskt våld, i ett annat fall ska en patient ha kallat en i sjukhuspersonalen för könsord samt hotat dennes barn. I flera fall har både polis och väktare larmats till akutmottagningen.
Vilka åtgärder har ni vidtagit?
– Vi har väktare på sjukhuset som har utökat sin närvaro, men det är över ett och ett halvt år sedan. Vi tänker på ett annat sätt numera. Vi tar inte in hur många anhöriga som helst. Vi avvisar fler anhöriga som vi ser som potentiellt hotfulla. Vår personal har tillgång till larm, vilket de haft innan men blivit lite noggrannare med sista tiden. Sedan har vi lite planer på att bygga om ingången på akuten, så man bland annat inte kan häva sig in genom luckan.
Hot mot sjukhuspersonal har under de senaste åren ökat på flera håll i landet. 2019 genomförde Läkartidningen en enkät bland landets regioner. Samtliga 17 som svarade hade höjt säkerheten, och bland åtgärderna fanns fler kameror, låsning av dörrar, utbildning för personalen och fler väktare eller ordningsvakter.
– Vad det här beror på har jag ingen möjlighet att kontrollera. Jag tror att det bara är en allmän samhällsinställning. Man är inte riktigt lika hänsynsfull längre och förstår inte att det finns andra människor som behöver vården bättre.