Förra terminen lärde sig Karina att simma på vuxensimskolan. Sedan dess har hon tagit märke efter märke och trivs som fisken i vattnet, om uttrycket ursäktas. Hon skyltade inte precis med att hon inte kunde simma när hon växte upp, hon undvek ämnet. Hennes barn visste om det, men det var naturligt för dem att hon inte simmade.

– Det är inget som är särskilt kul att prata om. Jag började som alla andra i lilla bassängen här i simhallen i Västervik på sjuttiotalet men jag fastnade också där. När alla andra tog sig ut till djupa bassängen blev jag kvar, lärarna hade inte tid, berättar hon efter kvällens träningspass.

Hon kom undan simningen genom att skylla på olika saker. När hon väl var med höll hon sig till kanten. Men inte nu längre.

– Det är verkligen jätteroligt! För mig är varje märke en seger. Jag har simmat en kilometer (40 längder i simhallen i Västervik reds.anm.) här.

Hon säger att hon tror att det är ganska många som aldrig lärt sig simma, men som inte pratar om det, precis som hon.

– Det är min gissning i alla fall, jag vet inte. Det är klart att det är jobbigt i början.

Vad är ditt råd till dem som funderar på att lära sig?

– Det kan ta emot men gå bara hit och börja. Det är jättebra att den här simskolan finns, fler borde ta chansen.

Nästa mål är att lära sig crawla.

– Det ser så roligt ut så jag vill testa. Och så ska jag ta Kandidaten, där ingår livräddning vilket känns spännande och viktigt.