Om du tänker på knyppling som något oerhört pilligt och traditionsbundet ska du tänka om. Redan på 1960-talet startade en förändring mot ett friare skapande i den urgamla flättekniken.
– När jag läste till textillärare på 60-talet blev vi uppmanade att skapa något eget, inte bra följa mönster. Men förändring tar tid, säger Kajsa Borg, tidigare textillärare och docent i slöjdpedagogik.
Under senare årtionden vandrar det traditionella och nyskapande sida vid sida i en fruktsam växelverkan. I Vadstena, ett av Sveriges knyppelcentrum, hålls sommartid kurs i fin-, bild- och metallknyppling.
Kajsa Borg lärde sig att knyppla som liten flicka i Västervik. Hennes mamma och moster gick en kurs och Kajsa fick testa. Sedan dess har hon hållit knypplandet i gång. Kajsa är medlem i Föreningen Svenska Spetsar och den internationella knyppelorganisationen OIDFA. Den sistnämnda håller kongress i Tartu, Estland, i augusti och tills dess ska de svenska medlemmarna knyppla ett gemensamt motiv.
– Vi knypplar var sin Volvo som sedan ska sättas samman. Det ska flöda volvobilar ur en stor port. Idén kom från våra medlemmar i Västsverige.
På Kajsas knyppeldyna växter motivet fram. En Volvo ÖV 4 från slutet av 1920-talet.
– Det kallas "att göra slag" när tråden flyttas med pinnarna. Grunden är enkel, sedan blir det mer avancerat med olika kombinationer. Det går att göra spiraler och knyppla volymer. Du kan använda olika sorters material. Det finns inga gränser för skapande i knyppelteknik.