Till bÄrhuset i VÀstervik kommer samtliga personer som avlider i VÀsterviks kommun. Mottagningen Àr belÀgen nÀstan mitt pÄ sjukhusomrÄdet och hÀr arbetar tvÄ heltidstjÀnster. En av dem Àr obducentteknikern Larita Wigander som började 1994.
â Jag jobbade som undersköterska pĂ„ intensiven och blev handplockad hit. De hade svĂ„rt att hitta nĂ„gon eftersom det Ă€r lite speciellt, men jag hade ett intresse för obduktioner. Ănda sedan jag började i vĂ„rden sĂ„ har jag förstĂ„tt att döden Ă€r en del av livet. Jag trivs jĂ€ttebra, sĂ€ger hon.
Totalt Àr det mellan 600 och 620 avlidna som kommer hit varje Är. Runt 10 procent skickas till Kalmar för obduktion om dödsorsaken Àr oklar.
â Vi fokuserar mycket pĂ„ transporten och anhörigbiten. Det Ă€r viktigt att göra det bra och fint för anhöriga som ska ta avsked, sĂ€ger Larita.
NÀr en person avlider Äker personal frÄn en begravningsbyrÄ till platsen för transport till bÄrhuset. HÀr görs den avlidne i ordning, ögonen sluts, munnen stÀngs och personen bÀddas ner. I mÄnga fall kan anhöriga komma för ett avsked redan samma dag.
âVissa vill ju inte ta avsked sĂ„ utan minnas personen som den var. Men jag brukar sĂ€ga att det hĂ€r blir ytterligare ett minne och de gamla minnena försvinner ju inte.
Avskedet Àger rum i ett stilla, nedslÀckt, kyrkolikt rum inne pÄ avdelningen. KÀnslan av att man befinner sig pÄ ett sjukhus kÀnns lÄngt bort. Ljus tÀnds och den avlidne ligger i en höj- och sÀnkbar sÀng sÄ att anhöriga kan sitta vid kanten. Ett avsked kan ta allt ifrÄn nÄgra minuter till flera timmar.
â Det Ă€r de anhörigas sorgeprocess och det kan ta olika lĂ„ngt tid. Ibland Ă€r det sĂ„ att de kommer med egna klĂ€der och det kan det se vĂ€ldigt olika ut beroende pĂ„ vilken religion det Ă€r. Det Ă€r en viktig stund för de anhöriga och vi ska göra det sĂ„ bra som möjligt för dem.
Ăr det sĂ„ att den avlidne har pacemaker eller andra explosiva implantat tas de ut.
â Det blir ett litet snitt pĂ„ fyra, fem centimeter som man tejpar ihop efterĂ„t.
Ăverallt pĂ„ avdelningen Ă€r det kliniskt rent och nĂ„gon typ av stĂ€dning sker varje dag. Den avlidne körs sedan dĂ€rifrĂ„n nĂ€r det Ă€r dags för begravning.
Hur brukar mÀnniskor reagera nÀr du berÀttar vad du jobbar med?
â MĂ„nga brukar bli vĂ€ldigt intresserade. Men det Ă€r inte alltid jag sĂ€ger vad jag jobbar med. Folk har ofta ett behov av att prata om döden.
