Till bårhuset i Västervik kommer samtliga personer som avlider i Västerviks kommun. Mottagningen är belägen nästan mitt på sjukhusområdet och här arbetar två heltidstjänster. En av dem är obducentteknikern Larita Wigander som började 1994.

– Jag jobbade som undersköterska på intensiven och blev handplockad hit. De hade svårt att hitta någon eftersom det är lite speciellt, men jag hade ett intresse för obduktioner. Ända sedan jag började i vården så har jag förstått att döden är en del av livet. Jag trivs jättebra, säger hon.

Totalt är det mellan 600 och 620 avlidna som kommer hit varje år. Runt 10 procent skickas till Kalmar för obduktion om dödsorsaken är oklar.

– Vi fokuserar mycket på transporten och anhörigbiten. Det är viktigt att göra det bra och fint för anhöriga som ska ta avsked, säger Larita.

När en person avlider åker personal från en begravningsbyrå till platsen för transport till bårhuset. Här görs den avlidne i ordning, ögonen sluts, munnen stängs och personen bäddas ner. I många fall kan anhöriga komma för ett avsked redan samma dag.

–Vissa vill ju inte ta avsked så utan minnas personen som den var. Men jag brukar säga att det här blir ytterligare ett minne och de gamla minnena försvinner ju inte. 

Avskedet äger rum i ett stilla, nedsläckt, kyrkolikt rum inne på avdelningen. Känslan av att man befinner sig på ett sjukhus känns långt bort. Ljus tänds och den avlidne ligger i en höj- och sänkbar säng så att anhöriga kan sitta vid kanten. Ett avsked kan ta allt ifrån några minuter till flera timmar.

– Det är de anhörigas sorgeprocess och det kan ta olika långt tid. Ibland är det så att de kommer med egna kläder och det kan det se väldigt olika ut beroende på vilken religion det är. Det är en viktig stund för de anhöriga och vi ska göra det så bra som möjligt för dem.

Är det så att den avlidne har pacemaker eller andra explosiva implantat tas de ut. 

– Det blir ett litet snitt på fyra, fem centimeter som man tejpar ihop efteråt.

Överallt på avdelningen är det kliniskt rent och någon typ av städning sker varje dag. Den avlidne körs sedan därifrån när det är dags för begravning.

Hur brukar människor reagera när du berättar vad du jobbar med?

– Många brukar bli väldigt intresserade. Men det är inte alltid jag säger vad jag jobbar med. Folk har ofta ett behov av att prata om döden.