Tidigare hette det kronans villebråd, nu statens vilt. Listan på de djur som omfattas är ganska lång och innehåller bland annat en rad rovfåglar, flera ugglor och hackspettar och alla de stora rovdjuren. Gemensamt för dem är att de anses ha ett högt naturvärde.
Om man hittar ett sådant djur dött i naturen, får man inte själv behålla det, utan det ska lämnas in till Naturhistoriska riksmuseet. Om man vill, kan man själv skicka det, men då måste man använda förpackningar som man beställer från museet och följa dess rutiner. En anmälan till polisen måste alltid göras.
Den som inte vill skicka djuret själv, kontaktar också polisen, som vid behov åker ut och hämtar.
– Det ingår i våra arbetsuppgifter, säger Mats Berg.
Han jobbar på Polisen i Kalmar, som länsansvarig för viltolyckor. Han berättar att det händer att allmänheten kommer in på polishuset och lämnar det döda djuret eller fågeln i receptionen.
Ibland kan det ta ett tag, innan paketet går iväg. Polisen skickar ofta flera samtidigt. Under tiden förvaras kropparna i en speciell frys på polishuset, där det för övrigt också finns trafikdödade hundar och katter att hämta, om ägarna vill ta hem och begrava dem.
– Just nu har jag två havsörnar och ett lodjur i frysen. Havsörnar är inte så ovanligt. En del har blivit påkörda och en del har flugit in i vindkraftverk, säger Mats Berg.
Man skulle kunna tänka sig att det här är ett av de minst uppskattade uppdragen hos Polisen, men så ser inte Mats Berg på det.
– Jag tycker att det känns meningsfullt. Om vi skickar en utter, vill de till exempel veta var den är hittad. Undersökningen kan sedan säga en del om hur vattendraget mår.
Han bedömer att Polisen i Kalmar län skickar omkring 20 paket per år, så det är ingen stor omfattning på verksamheten. Riktigt stora djur skickas inte med paket, utan körs direkt med släp till museet eller SVA, Statens veterinärmedicinska anstalt.
Det är noga med hur kroppen skickas, så att den inte blir liggande någonstans på vägen och börjar lukta. Mer om detta kan man läsa på museets hemsida.
När paketet väl har kommit fram, görs flera undersökningar. Bland annat tas prover för miljögifter. Kunskap om dödsorsaken kan vara av stor vikt, när det gäller det fortsatta naturvårdsarbetet.
I de flesta fall sparas djuret eller fågeln i någon form, för att användas i samband med forskning och undervisning.