– Chocken att få reda på att ens barn blivit utsatt för något sådant här var enorm. Man kunde inte förstå det och vi kände oss ensammast i världen, säger pappan.
I polisens utredning kom det fram att även systern varit utsatt, och senare tillkom vittnesmål från ytterligare en flicka, som inte tillhör familjen.
Mannen åtalades för grov våldtäkt mot barn i ett av fallen och i två fall av sexuellt ofredande av barn.
Han frikändes i tingsrätten i alla tre fallen. Åklagaren drev fallet vidare till hovrätten och även här frikändes mannen. Två av de fem som avgör i hovrättsmål angav skiljaktig mening, det vill säga de ville döma den misstänkte mannen och ansåg att bevisningen var tillräcklig.
Bevisbördan för sexualbrott är hög och det ska, precis som vid andra brott, kunna ställas utom rimligt tvivel att den åtalade har begått gärningen.
Katrin Lainpelto, docent i processrätt vid Juridiska institutionen på Stockholms universitet förklarar så här:
"Det är sedan länge etablerad praxis att det inte räcker att målsäganden är mer trovärdig än den tilltalade – utsagan måste också vara "fullt tillförlitlig" och gå att kontrollera mot övrig utredning i målet...Av domskälen framkommer att hovrätten anser att målsäganden framstår som trovärdig men när det kommer till frågan om utsagans tillförlitlighet finns det, som hovrätten också skriver, 'inte oväsentliga brister i utsagan'."
Här hänvisar rätten alltså till det faktum att flickan inte kan ange exakt när övergreppen skulle ha skett. De två som var skiljaktiga ansåg att det förklaras med att händelserna ligger långt tillbaka i tiden och att varje tillfälle inte skilt sig från de andra. Men enligt domstolen räcker inte det för en fällande dom.
När det gäller försäkringsbolaget däremot, så behöver de inte ta ställning till vem som är skyldig. De tittar i stället på hur troligt det är att det har hänt.
– I vårt fall har de bedömt att det är sannolikt att brottet skett, säger de två systrarnas pappa.
Det är dock bara det ena barnet som får ersättning, eftersom brottsrubriceringen här var grov våldtäkt mot barn, något som ingår i överfallsskyddet i hemförsäkringen som flickans mamma har via sitt fackförbund. Försäkringen ersätter inte sexuellt ofredande, utan enbart grövre brott.
Att få ersättningen från försäkringsbolaget har känts som en upprättelse för samtliga flickor, berättar pappan.
– En bekräftelse att man tror på dem.
Eftersom det inte finns någon fällande dom har försäkringsbolaget heller ingen skyldighet att betala ut ersättning.
– Man måste ansöka om ersättning först, vilket vi gjorde.
Försäkringsbolaget och kundombudsmannen gav först avslag så familjen överklagade.
– Är man inte nöjd med det beslutet kan man överklaga till en central försäkringskommitté hos fackförbundet där man har sin försäkring, förklarar pappan. De går då igenom allt material i fallet innan de tar sitt beslut.
Efter att försäkringskommittén granskat fallet ansåg de att ersättningen på 110 000 kronor för grov våldtäkt skulle betalas ut till en av flickorna.
Det som hänt har förstås påverkat hela familjen.
– Man fick en stor känsla av maktlöshet. Att inte kunnat skydda sina barn, säger pappan.
Ena dottern har diagnosticerats med posttraumatiskt stressyndrom, PTSD, något som är kopplat till särskilt skrämmande händelser, som olyckor och krig samt sexuellt och fysiskt våld.
– Det finns en behandling som används vid denna diagnos. Detta påbörjades men blev för jobbigt för henne. Psykologerna menar på att när man väl börjar kan man tappa viktiga delar i det nuvarande livet. Vi vill att hon ska kunna leva sitt normala liv nu och ta hjälpen när skoltiden är klar, om behovet finns kvar.
Behandlingen kallas för ögonrörelseterapi, eller EMDR. Men eftersom det här triggar igång de traumatiska minnena har familjen bestämt sig för att vänta med just den här behandlingen.
Hela familjen har fått hjälp med terapi i olika former och de arbetar varje dag på att gå vidare i livet. All terapi fick dock vänta tills efter de två rättegångarna, i tingsrätten och hovrätten. Det för att domstolarna skulle få sina vittnesmål, utan påverkan utifrån, förklarar pappan.
– För min sambo var det en hjälp, men jag har inte varit mottaglig för den typen av behandling. Mitt sätt att bearbeta det som hänt har varit att engagera mig. Ganska snabbt fick jag till mig att det är otroligt många som sitter i liknande situationer. Att försöka hjälpa till och stötta känns viktigt.
Hela familjens mående går upp och ner berättar han.
– Det har varit ett trauma som många blev inblandade i och som man sakta lär sig att leva med, mycket tack vare allt stöd. Vänner och bekanta har ställt upp på ett helt fantastiskt sätt, både för oss och våra barn.