Östersjön,del 5
– Vi skulle kunna rena det mesta, bara någon betalar, men då behövs nya delar och nya processer, säger Kaj Rothman, processtekniker vid Lucerna reningsverk.
Tekniken för att rena vattnet från till exempel läkemedel finns, men är väldigt kostsam. Vissa läkemedelsrester bryts dock ned i reningen av kväve och fosfor, men långtifrån alla.
I Västervik renas nästan allt inkommande fosfor och BOD7 (som står för biokemisk syreförbrukning och är ämnen som kräver syre för att brytas ned), samt 70 procent av kvävet, de ämnen som är den största orsaken till övergödning. Vad som däremot inte renas är läkemedelsrester och andra miljöfarliga kemikalier som används i till exempel kläder och hygienprodukter. De påverkar livet under ytan där det renade vattnet släpps ut, men de kan också påverka själva reningen av vattnet.
– En del av reningen tas om hand av mikroorganismer och bakterier, och vad händer om det kommer in något giftigt ämne, jo de dör förstås, säger Kaj Rothman.
Till reningsverket kommer avloppsvatten från Västervik, Gunnebo och Verkebäck och det renar ungefär 7 900 000 liter vatten per dygn. Kommunen har dessutom ytterligare 16 reningsverk.
I det första reningssteget filtreras vattnet genom ett galler, för att bli av med skräp som spolas ned i avloppet. Här sitter det fullt med gamla bindor, våtservetter, papper och bomull som har bildat en tjock massa. Här och där syns tandpetare i plast och gamla godispapper. På filtret har små och stora bubblor bildats av något som nästan ser ut som svampar.
– Det är fett, förklarar Kaj. Fett är något vi har jätteproblem med.
Det täpper nämligen både igen rören och kan orsaka frätskador på betongrörens väggar.
Och så det allra vanligaste gisslet i reningsverkets maskineri, tops. Bomullspinnarna spolas ner i massor och måste filtreras bort, men slinker tyvärr ofta genom reningsverkets galler.
– Andra vill förbjuda sugrör i plast, vi vill förbjuda tops, säger Ruben Öberg, chef för vatten och avlopp vid Västerviks miljö och energi.
Efter gallerreningen kommer ett sandfång, där tunga partiklar, som sand och grus, samlas upp. Sedan rinner vattnet vidare till försedimenteringen. Vattnet ligger inte stilla utan rinner med en lägre hastighet så att de lättare partiklarna sjunker. Om inkommande flöde ökar så ökar även hastigheten genom bassängen och då ökar risken för att även de lättare partiklarna följer med till nästa steg. Där får vattnet ligga stilla så att även de lättare partiklarna kan sjunka till botten och pumpas bort som slam.
– Här kan man säga att ju längre tid vattnet ligger desto renare blir det, säger Kaj.
När det regnar mycket och mycket dagvatten från brunnar kommer in får vattnet inte lika lång tid i reningsverket och blir alltså inte heller lika rent.
Nästa steg är den biologiska reningen, bryter ner BOD7 och omvandlar ammoniumkvävet/urinämnen till kvävgas.
Sen kommer den kemiska reningen, där ämnen tillsätts som binder fosfor. När vattnet sedan släpps ut är det väl renat från kväve och fosfor. Däremot inte från läkemedelsrester eller miljögifter.
Hur bra koll tror ni att folk i allmänhet har på hur ett reningsverk fungerar?
– Väldigt dålig. Många har nog inte någon aning om vad vi sysslar med här egentligen, säger Kaj.
– Vi försöker informera löpande, men det är lite för enkelt att bara lyfta på toalettlocket och spola, säger Ruben.
En del av avloppshanteringen är också de över 50 milen avloppsledningar som går kors och tvärs genom Västervik och bara till reningsverket i Lucerna hör även 50 pumpstationer. De har som uppgift att pumpa vattnet hela vägen fram till verket och när det slängs i sådant som inte ska vara i avloppsledningarna leder det till stopp.
– De kan bli väldigt kostsamma och vi skulle slippa mycket driftjobb om folk slutade spola ner saker som inte ska vara här, säger Ruben Öberg.
Att återföra det näringsrika slammet vore också något som skulle hjälpa miljön.
– Fosfor är ju en ändlig källa och slammet vi producerar här skulle kunna användas i jordbruket. Problemet är att det inte är någon som vill ha det, säger Kaj Rothman.
Ändå kontrolleras det noggrant så att eventuella miljögifter hålls under sina gränsvärden. Ruben Öberg berättar att de nu arbetar på att Revaq-certifiera Lucerna-verket.
– Det är en slags kvalitetsklassning av slammet vad gäller innehåll och klarar vi den gränsen kan vi förhoppningsvis köra ut det på åkrarna, säger han.