Antalet så kallade "kurativa kontakter" på Bris ökar. Det betyder att fler unga kontaktade Bris under förra året, än året innan. Ökningen låg på 3 procent. Av de sammanlagt 26 996 kontakter som togs handlade 4 av 10 om psykisk ohälsa. Det är nu det vanligaste ämnet som diskuteras av de som kontaktar Bris.
I åldersgruppen 16 till 18 år handlar vartannat samtal till Bris om psykisk ohälsa. Bris kallar rapporten för en "larmklocka som beskriver verkligheten för de barn som kämpar för sin rätt till hälsa". Man skriver också att samhället har svikit barnen.
Anders Rönnberg är psykolog på Barn- och ungdomshälsan in Västervik. Här utgår man från familjen och genomför olika psykologiska behandlingar. I lokalerna på Kvarngatan i Västervik tar han och hans kollegor emot familjer med barn från förskoleklassåldern upp till 18 år som exempelvis känner oro, har panikångestattacker, social fobi eller varit nedstämda en längre tid.
– Det är föräldrarna som tar kontakt. Vi träffar barn och ungdomar först tillsammans med föräldrarna, så att vi ser att det finns en grund att stå på. Efter det kan man komma hit själv om man vill. I genomsnitt träffas vi tre till fyra gånger, ibland bara en gång.
Han berättar att fler vetenskapliga studier pekar åt samma håll.
– Sedan 1980 när mätningarna började kan man konstaterat att den psykiska ohälsan ökat. Man ska komma ihåg att det är ganska få unga barn som det handlar om. Det är i tonåren, vid 13 års ålder ungefär, som den psykiska ohälsan ökar plötsligt.
Han berättar att de lindriga problemen ökar, men att det också går hand i hand med att exempelvis fler söker hjälp på psykiatriska akutmottagningar.
Varför det ser ut som det gör, är inte så enkelt att svara på, menar han.
– Det är en så komplex fråga och måendet är en delikat sak. Det är så att fler faktiskt mår dåligt. Det handlar också om att det här har blivit något som vi faktiskt talar om. Det påverkas av hur vi pratar om det. Det finns en ökad medvetenhet om det här frågorna.
Samtalet glider in på samhällsförändringar, och press från oss själva och från omgivningen.
– Vi har också kommit till ett stadium där våra basala behov är uppfyllda. Nu funderar vi mer på hur vi mår och vi har stora drömmar. Det svåra är att veta när vi uppfyllt dem, vilket skapar en osäkerhet.
– Till viss del kan det ha att göra med sociala mediers fernissa. Vi visar upp ett perfekt liv, men i den verkliga världen är det omöjligt att leva upp till den bild vi själva skapat. Många har skyhöga förväntningar på sig själva. Då känner de att vi inte duger.
Vad kan vi göra åt det?– Vi måste lyssna. Vuxna måste finnas till hands och vi måste ha tid att prata. Och vi måste ta oss tid att lyssna på våra unga, just när det behövs, när sådana här funderingar som unga har kommer upp till ytan. Jag tror att vi kan få det här att minska.
Anders Rönnberg säger att det finns hjälp att få, och önskar att fler vuxna som är oroliga för sina barn och ungdomar ska höra av sig till Barn- och ungdomshälsan, om de känner att de behöver det.
– Ibland behöver ungdomarna bara höra att de är okej, att det som det känner inte är onormalt. Att vara ledsen och nedstämd är en del av livet, det kommer vi inte ifrån. Men det är när vi låter negativa känslor och rädslor styra oss som det kan växa och bli problematiskt.
– Det är bara att ringa hit. Det är bättre att man hör av sig om någon liten grej eller om man funderar över något, än att inte göra det alls.