De skulle bara ut en kort sväng. Margareta, som bor i Västervik med sin hund Arya, berättar att hon på håll såg en man med en större hund en bit bort.
Plötsligt kom mannens hund rusande i full fart, med kopplet slängande efter sig. Allt gick mycket fort.
Arya gjorde ett desperat försök att klättra upp på sin matte, som böjde sig ner för att ta upp henne. Men då hade den större hunden, som också var en tik, redan hunnit fram och huggit tag.
Gång på gång högg den främmande hunden den mindre, och kastade med den från sida till sida, berättar Margareta, som till slut lyckades rädda undan sin hund, genom att slänga sig ner i diket med henne.
– Bind hunden i ett träd! skrek jag åt mannen, för jag såg att han inte kunde hålla sin hund.
Hon sa också att hon skulle göra en polisanmälan och uppsöka veterinär, något som mannen ska ha viftat bort som "löjligt".
Det fanns två vittnen till händelsen. Medan Margareta låg i diket med sin hund, bad hon dem ringa till hennes mobil, så att hon hade deras telefonnummer. Så gjorde även hundägaren.
Arya fick sedan en ordentlig undersökning på Läckeby djursjukhus. Margareta var inställd på att hon kunde tvingas avliva henne, om det visade sig att skelettet var skadat, men lyckligtvis var det inte så. Däremot hade Arya fått ta emot så många hugg att hennes lilla kropp var som en nåldyna, med en otäck blodutgjutning i ena ljumsken.
När vi träffas ett par dagar efter överfallet, är Arya lite försiktig, men vänligt inställd till besökaren. Margareta berättar att hunden får stark antibiotika och smärtlindring. Hon hoppas att det ska gå åt rätt håll.
Ägaren till den större hunden har per telefon bett om förlåtelse för det som hände, men Margareta tycker ändå att det finns ett behov av att lyfta frågan om det strikta ansvar man faktiskt har för sin hund.
En hund som gör såhär, måste bära munkorg, när den är ute, alternativt avlivas. Det är hennes bestämda uppfattning.
Hon är inte rädd för att gå ut med Arya, men tar självfallet en annan väg, om hon ser just den här hunden igen.
Avslutningsvis uppmanar hon alla med hund att läsa på om sin ras, så de vet vad den är framavlad för. Då förstår man sin hund bättre. Om man har svårt att få kontakt med den, tycker hon att man ska be om hjälp. Även erfarna hundägare kan lära sig mycket genom att exempelvis gå med i en brukshundklubb.